De samiska språken tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen och är närmast besläktade med de östersjöfinska språken, som finska och estniska. Det är egentligen inte ett språk utan flera olika, som också har olika dialekter. Sydsamiska dialekter är sydsamiska och umesamiska; centralsamiska dialekter är arjeplogssamiska, lulesamiska och nordsamiska; östsamiska dialekter är enaresamiska, skoltsamiska, kildinsamiska och tersamiska.
Samiska talas i de norra delarna av Norge, Sverige och Finland samt i Ryssland på Kolahalvön. Av de uppskattningsvis 70 000 samer som finns i hela området talar inte alla samiska. Man räknar med att ungefär 20 000 gör det, och de flesta talar nordsamiska. I Sverige talas det av ca 6 000 personer, medan sydsamiska och lulesamiska har ca 500 talare vardera. Varieteter som umesamiska och arjeplogssamiska har endast ett fåtal talare.
Nästan varje varietet har sitt eget skriftspråk. Gränserna mellan de
olika varieteterna är inte skarpa, men skillnaderna kan vara stora. En
sydsame och en nordsame kan knappast förstå varandra, medan lulesamiska
och nordsamiska ligger mycket nära varandra.
Samisktalande har
rätt att använda samiska i kontakt med myndigheter och domstolar i det
s.k. förvaltningsområdet för samiska, nämligen Arjeplogs, Gällivare,
Jokkmokks och Kiruna kommuner. Det finns samiskspråkiga förskolor och
grundskolor på olika platser och ett gymnasieprogram med samisk
inriktning. Det finns en samisk radiokanal och ett samiskt
nyhetsprogram på tv.
Se denna text som teckenspråksfilm.
Uppdaterad 30 mars 2010
Ansvarig för sidan: Språkrådet