Språkpolitik och forskning

Den svenska språkpolitiken grundar sig på fyra mål som riksdagen beslutade om den 7 december 2005. Det fjärde målet rör minoritetsspråkens ställning:

• Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.

De fem minoritetsspråkens ställning bestäms av att Sverige 1999 ratificerade Europarådets minoritetsspråkskonvention för dessa språk. Det finns särskilda lagar om rätten att använda samiska, finska och meänkieli vid förvaltningsmyndigheter och domstolar.

Inom regeringen är det i första hand kulturministern och Kulturdepartementet som ansvarar för språkpolitiken. För minoritetsspråken ligger dock uppgiften främst på departementet för integration och jämställdhet.

Den nya språklagen, där de nationella minoritetsspråken räknas upp, innebär en förstärkning av finska språkets ställning i Sverige.

Institutet för språk och folkminnen är den myndighet som har till uppgift att följa tillämpningen av språklagen.

Även Sverigefinländarnas delegation bevakar sverigefinnarnas möjligheter att använda finska och få finskspråkig information om sina rättigheter. Delegationen verkar också för stärkande av finska språket.

Läs mer om finsk språkpolitik i Sverige.

Forskningen om minoritetsspråk och språkpolitik är dåligt utbyggd i Sverige. Det finns undervisning och forskning i finska vid universiteten i Stockholm, Uppsala och Umeå. Vid dessa institutioner finns också arbete med meänkieli. Undervisning och forskning i finska förekommer också vid Mälardalens högskola. Undervisning och forskning i samiska bedrivs vid universiteten i Uppsala och Umeå. Undervisning och forskning i romani chib ska utvecklas vid Linköpings universitet och i jiddisch vid Lunds universitet. Undervisning och forskning i svenskt teckenspråk finns vid universiteten i Stockholm och Örebro.

Forskning om nationella minoriteter och deras språkliga villkor finns också vid Hugo Valentin-centrum på Uppsala universitet, liksom vid Institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet och vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet. Vid den senare institutionen finns också viss forskning om svensk språkpolitik.

Läs även mer om andraspråkforskning.

Se denna text som teckenspråksfilm.