Minoritetsspråk

I Sverige talas och skrivs ca 150 olika språk, t.ex. teckenspråk, engelska, sydsamiska och wolof. De största språken jämte svenska är finska, bosniska-kroatiska-serbiska, arabiska, kurdiska, spanska och persiska.

Sverige har dessutom fem nationella minoritetsspråk: finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Det är minoritetsspråk med historisk hävd, varför de som använder språken har getts särskilda rättigheter. Man ska t.ex. kunna använda finska, meänkieli och samiska i kontakten med svenska myndigheter i vissa kommuner som har en stor andel samisk-, meänkieli- eller finsktalande.

Den mångspråkiga situationen i dagens Sverige ställer nya krav på språkvård och språkpolitik. Mot denna bakgrund antog Sveriges riksdag i december 2005 en samlad svensk språkpolitik. Ett av de fyra övergripande målen är att ”Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk”.

Som en följd har resurser tillförts språkvården för arbete med romani chib, svenskt teckenspråk och andra minoritetsspråk. Regeringen har samtidigt föreslagit andra satsningar: mer och bättre undervisning i svenska för dem som har annat modersmål; högre status för undervisning på andra modersmål än svenska; starkare ställning för undervisning i främmande språk.

Språkvårdsavdelningen i myndigheten, Språkrådet, ansvarar för arbetet med finska, romani chib, svenskt teckenspråk och jiddisch, medan Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (Daum) svarar för meänkieli och samiska. Myndigheten ska i princip också överblicka och främja användandet av alla språk som brukas i Sverige; uppgiften ligger i första hand på Språkrådet. På de här webbsidorna kan du läsa mer om minoritetsspråk, språklagstiftning och andraspråksforskning. Du hittar också språkresurser för minoritetsspråk och svenska som andraspråk.

Se denna text som teckenspråksfilm.