Kapitel 7–11

Mellaneuropa och Nordafrika utgör namn på specifika geografiska områden (men Sydskåne och Välfärdssverige är i sig inga namn, se korrektursidan). Detsamma gäller namn som Norra ishavet och Västra Frölunda. Uttryck som Norduppland, norra Europa och västra Sverige är däremot inte namn, utan beskrivande benämningar.

Man ska vara medveten om att sammansatta former lättare uppfattas som namn, i analogi med namn som Sydeuropa. I sammanhang där man vill undvika sådan flertydighet kan det vara motiverat att skriva det beskrivande bestämningsordet separat: norra Uppland snarare än Norduppland alltså.

Inskriven: 8.12.2008

Den kanske tydligaste rekommendationsändringen i nya utgåvan är att namn på politiska partier, inkl. riksdagspartierna, ska skrivas med stor bokstav. Ett råd som f.ö. sedan flera år tillbaka ges i Myndigheternas skrivregler. Vi har fått många frågor om denna rekommendation och hur den motiveras. Varför går vi ut med ett råd om att använda stor bokstav när så många överanvänder versaler? Och varför ska man göra avsteg från det man är van vid? Därför ger vi här en förtydligande rekommendation, med fler exempel.

Bruket med liten bokstav på partibenämningar är ett arv från den tid då de var synonyma med eller uppfattades som allmänna ideologiska beteckningar: arbetarpartiet, socialdemokraterna, kristdemokraterna, liberalerna etc. Men det bör också ses som en journalistisk konvention; journalister och typografer tycker ofta att det är grafiskt osnyggt med versaler. Tills nu har många tidningar skrivit riksdagspartierna med liten bokstav, medan partier utanför riksdagen och politiska partier i andra länder skrivits med stor bokstav.


I dag fungerar partibenämningarna som namn

Det grundläggande i den nya rekommendationen är att partibenämningarna i dag inte längre är beskrivande ideologiska beteckningar utan fungerar och uppfattas som namn. Och namn skrivs som bekant med stor bokstav. Dessutom är det naturligt att behandla alla partinamn på samma sätt; de nya reglerna är därmed en förenkling. Ser man till språkbruket i stort, inte bara till tidningarna, är det i dag också vanligare med stor bokstav på partier, inklusive de fem riksdagspartierna.

Skriv alltså Centerpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Junilistan, Sverigedemokraterna etc. Även kortformer av namn behandlas förstås som namn. Man skriver alltså såväl Moderata samlingspartiet och Centerpartiet som Moderaterna och Centern. Även sammansättningar med namn skrivs med stor bokstav, och det gäller självfallet också partinamn: Folkpartiledaren. Stor bokstav gäller även vid sammansättningar som Moderatstyrd, där Moderat- i de flesta fall bör se som en sammansättningsform av Moderaterna.


Svårt med förkortningarna

Skrivs partinamnen med stor bokstav, måste också förkortningarna för partinamnen skrivas versalt. Allt annat är ett brott mot gängse regler. Eftersom förkortningarna för riksdagspartierna är initialförkortningar som utläses bokstav för bokstav, skrivs de med genomgående stora bokstäver: C, M, S, V, FP, MP. Det typiska för initialförkortningar är att de till skillnad från avbrytningsar (som t.ex.) och sammandragningar (som jfr) normalt läses ut som just förkortningar. Obs. också att initialförkortningar kan bildas av begynnelsebokstäverna både i de ingående orden i flerordsuttryck och i sammansättningslederna i ettordsuttryck. Jämför t.ex. med EU ’Europeiska unionen’ (flerordig förkortning) och DO ’Diskrimineringsombudsmannen’ (ettordsförkortning). I FP och MP är det alltså begynnelsebokstäverna i ordlederna man utgår från. I initialförkortningar som utläses bokstav för bokstav skrivs initialerna med stora bokstäver oavsett om orden i det fullständiga uttrycket skrivs så eller inte (Europeiska unionen men EU).

Inskriven: 8.12.2008

Uppdaterad: 24.2.2009

Vi skriver:”När de fungerar som rena dokumenttitlar, t.ex. i källförteckningar, kan stor bokstav vara naturligare.”

Med stor bokstav framträder också ”titelkaraktären” tydligare, vilket ibland kan upplevas läsvänligare. Det kan t.ex. vara motiverat för gamla lagar som inte finns kvar eller som i dag har en annan benämning. 

Inskriven: 8.12.2008

I boken tar vi inte upp det marginella fallet med s.k. kärnkraftverk.

Kärnkraftverk är sammansättningar mellan två separata bildningar: kärn + kraft och kraft + verk. Sådana sammansättningar brukar skrivas utan foge-s. Andra exempel är kallbadhus (kallbad + badhus) och blodprovtagning (blodprov + provtagning).

I exemplet skrivregelssamling kunde man på samma sätt vilja hävda att det är en bildning av skriv + regler och regel + samling. Sådana analyser bör dock endast gälla fall där de båda sammansättningarna väger lika tungt. I de allra flesta sammansättningar där en sådan analys är möjlig, är det en av de ingående sammansättningarna som man uppfattar som den primära, och då bör den styra valet av foge-s.

Man kan t.ex. tycka att tankbilsförare består av tankbil och bilförare, och ledarhundsträning av ledarhund och hundträning, men tankbil respektive ledarhund är tydligt primära sammansättningar. Alltså ska det vara foge-s i dessa exempel. Detsamma anser vi gälla skrivregelssamling; rimligen är det i första hand en bildning av skrivregel + samling.

Inskriven: 8.12.2008

I Svenska skrivregler kan man läsa att etablerade initialförkortningar som läses ut som ord (inte bokstav för bokstav) normalt skrivs med små bokstäver (aids) och att sammansättningar med sådana förkortningar i princip bör skrivas utan bindestreck: aidsepidemi, praoperiod, Stimpengar, Natoinsats.

Vid förkortningar som är etablerade men inte fullt så frekventa kan man också skriva med bindestreck. Det gäller särskilt när man behöver förtydliga ordbildningen eller själva förkortningsledet. Det går alltså även bra att skriva sammansättningar som de följande med bindestreck: rot-avdrag, lan-spel, dab-radio, Muf-fest, cio-tjänst.

Inskriven: 24.2.2009

Vi har i listan utgått från att folk läser ut det fullständiga ”tillförordnad” för tf. och därför analyserat det som en avbrytningsförkortning.

Det är dock också relativt vanligt med förkortningsutläsningen /te:eff/. Om förkortningsutläsningen dominerar stort bör det primärt analyseras som en initialförkortning, om det motsatta råder som en avbrytning. Vid en snabb undersökning har det visat sig att båda varianterna är vanliga och att man därför får tillåta både tf (initialförkortning) och tf. (avbrytning). Om man måste välja, lutar det lite mer åt initialförkortning (jfr vd som ju ibland läses ut ”verkställande direktör”).

Inskriven: 10.12.2008

Det som har ändrats, och preciserats, är att namn och namnlikande beteckningar normalt skrivs ihop. Därför har TV 4 ändrats till TV4. Detta gäller även mycket fasta uttryck, och många av dem – som E4 – har något som liknar namnkaraktär. Ett annat fast uttryck i vår exempelsamling är A4.

Det är förstås ibland svårt att göra en bedömning av huruvida ett utryck är ”mycket fast” eller inte, och det kan inte anses fel att inom t.ex. en organisation bestämma sig för att konsekvent skriva icke-namn med mellanslag: E 4, A 4 etc. Rena namn bör dock skrivas ihop om namnägaren gör så: TV4, P1.

Inskriven: 8.12.2008