Dålig beredskap inför nya minoritetskrav

Den 1 januari trädde lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) i kraft. Den kräver att offentliga organ erbjuder information på de nationella minoritetsspråken. Det gäller särskilt finska, meänkieli och samiska, och i synnerhet inom speciella förvaltningsområden. Det kan gälla både textinformation och telefonservice. En artikel i tidningen ST Press ger en god översikt av vad lagen innebär praktiskt.

Vid en rundringning ST Press gjort, redovisad i en separat artikel, visar det sig att många myndigheter inte känner till den nya lagen, och de som gör det har i regel inte planerat några förändringar i verksamheten.

Men det gäller för myndigheterna att ta sig i hampan och försöka leva upp till lagens krav, för det finns kontrollmyndigheter som följer efterlevnaden, något som ST Press beskriver i ytterligare en artikel.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ett övergripande ansvar för uppföljningen av förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen och ska också ge stöd åt offentlig verksamhet som arbetar med minoritetsfrågor. Sametinget har samma ansvar när det gäller samer och samiska. Språkrådet, som är en del av språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen, ansvarar för uppföljningen av språklagen och dess reglering av minoritetsspråken. För att klara det uppdraget kommer man att anställa en särskild utredare.