Studie om språkidentitet hos ungdomar med snäckimplantat

Socionomstudenten Rakel Burman, student på socionomprogrammet vid Örebro universitet och själv bärare av snäckimplantat, skrev våren 2009 en examensuppsats med titeln ”Hur identifierar svenska 
ungdomar med cochleaimplantat sig själva i förhållande till döva, hörselskadade och hörande?”. De första opererade barnen i Sverige befinner sig nu i de sena tonåren, vilket innebär att de kan reflektera över sin tillvaro och berätta vad de själva upplever. I studien har Rakel Burman intervjuat sex ungdomar med olika skolplaceringar: hörselklass, dövskola och kommunal skola.

Examensuppsatsen ger inget entydigt svar om ungdomarnas upplevda språkidentitet. Identiteten kan vara flexibel och anpassas till den språkmiljö man befinner sig i. Språkmiljö och skolgång påverkar identiteten mer än implantatet i sig. Några ungdomar tycker att de har en teckenspråkig identitet medan andra betraktar sig som hörselskadade eller hörande med svenska som modersmål. I studien framgår det att omgivningen kan ha svårt att förstå att ungdomarna är helt döva utan snäckimplantatet. En del ungdomar väljer att periodvis ta av sig implantatet och leva som teckenspråkiga.

Studien är den första i sitt slag i Sverige. Internationellt sett finns det få studier som har undersökt hur ungdomarna själva ser på sitt implantat och sin språkidentitet. Eventuellt kan man kategorisera döva med snäckimplantat som en ny identitetsgrupp menar Rakel Burman och efterlyser fler studier om livssituationen för bärare av snäckimplantat.

Rakel Burmans studentuppsats kan hämtas på Divaportalen.

En annan uppsats gjord på Örebro universitet 2006 ger en kunskapsöversikt kring forskning om hörselskadade barns psykosociala situation. Uppsatsen berör även barn med snäckimplantat och kan även den hämtas på Divaportalen.