Mikroblogg och nanoblogg

Bloggandet tar sig för närvarande nya, och kortare, former. Mikrobloggar, med begränsat antal skrivtecken per inlägg, har blivit mycket populära. En av de mer kända mikrobloggstjänsterna är Twitter (se t.ex. Språktidningens Twitterblogg), och många svenskar talar om att de ”tvittrar” eller ”kvittrar”. Helst ska man skriva korta inlägg om sin vardag, flera gånger per dag. På så sätt kan bekanta följa varandras förehavanden, från morgonkaffet till kvällsboken. Mikrobloggarna blir på det sättet en del av de sociala nätverken på Internet, och på tjänster som Facebook kan man t.ex. integrera sina bekantas Twitterinlägg direkt.

Tjänster med ännu kortare inlägg kallas ibland nanobloggar. Ett kul exempel på det är Jenny Eklunds blogg ”Ditt liv på 6 ord”, som går ut på just det. Det kan låta så här: ”Levde snabbt. Hann aldrig dö ung.” Eller: ”Föddes. Levde. Så var det överstökat.”

De nya teckenbegränsade skrivmedierna skapar en koncentrerad skrivkonst, både till form och innehåll. Tankarna leder ibland till koncentrerad poesi, runristningar och andra strama texttyper. Det är signifikativt att en poet som Ukon valt att skriva dikter i denna form, just på Twitter. Läs hans poesi på ”Ukon kvittrar”.

Mest extremt blir det i nanobloggar som bara tillåter ett ord per inlägg, som i nanoblogg.se, ”alternativet för oss som inte vill skriva så himla mycket” som det så träffande står på ingångssidan. Det kan förstås bli lite kryptiskt: ”tjärlek”, ”irrsommar”, ”pompösmunk”, ”sängdrutt”. Som tur är finns det kommentarsmöjligheter till varje inlägg där läsarna kan fråga författaren vad den menade med sitt ettordsbudskap – vilket händer rätt ofta.

Mikro- ocn nanobloggen uttrycker slutligen också något helt annat, nämligen vårt behov av att förtydliga att något är väldigt litet, kort eller snabbt. Det vimlar just nu av sådana ord: mikrodator, nanosemester, mikrolån, nanognuggare, Ipod Nano och många andra.