Månadens nyord 2008

Till följd av den rådande finanskrisen och svikande privatekeonomi hos många svenskar har det snabbt blivit populärt att stanna hemma på semestern, eller åtminstone semestra i Sverige och skippa den dyra utlandsresan. Fenomenet har varit tydligt redan under den pågående juledigheten, vilket många tidningar rapporterat om de senaste veckorna. Samma fenomen kan beskådas i många andra länder där finanskrisen satt sina spår.

Två uttryck har myntats för detta, lustifikationerna hemester (semestra hemma) och svemester (semestra i Sverige). Motsvarande uttryck finns förstås redan i USA: staycation respektive americation.

Karriärscoach, livscoach, livsstilscoach, mammacoach, sexcoach, stilcoach, hälsocoach, chefscoach, relationscoach, träningscoach, dejtningscoach, personlig coach, stresscoach, framgångscoach, klimatcoach. Det finns en coach för alla sammanhang och behov nu för tiden. Ett ord det gått rejäl inflation i, och som tagit över gamla benämningar: samtalsterapeuten har blivit coach, liksom idrottstränaren, miljökonsulten och karriärvägledaren.

Det kan bli något löjeväckande över alla dessa coachbenämningar, som ibland dessutom är väldigt oprecisa. Att epitetet används väl lättvindigt, och rätt ofta av oseriösa personer, gör inte ordet mer aptitligt. Men kanske står det för ett tidstypiskt fenomen: ”Coaching präglar det speciella och komplicerade samhälle vi lever i, alla krav vi inte kan leva upp till. Vi vänder oss till andra som vi tror vet bättre om oss själva. Det blir lite konstigt, säger Tomas Johansson, terapeut i Stockholm.” Så skrev tidningen Metro 22 oktober 2008 i en artikel om alla de nya coachjobben.

Var kommer då ordet coach ifrån? Jo, det är samma ord som kusk, som i sin tur har sitt ursprung i ungerska kocsi. Det är i sin tur bildat till Kocs, en stad där man förr tillverkade en viss typ av kuskvagnar. I sin engelska form är ordet dock lite svårhanterligt i svenskan. Många är t.ex. osäkra på hur det ska böjas. Bäst är därför att behålla de gamla orden, som tränare och lagledare. Vill man ändå använda coach, böjs det en coach, coachen, flera coacher. Verbet skrivs förstås coacha, och verbalsubstantivet blir då coachning.

Ett riktigt välanvänt modeord är möjliggörare. ”Jag vill anmäla ... möjliggörare ... som dyker upp närhelst jag snackar med en av mina kunder i mitt arbete som copywriter”, som en av Språktidningens läsare anmälde i nummer 3/2008. Ordet kan beteckna lite vad som helst, men används ofta om entreprenörer och initiativrika, kreativa människor som får saker att hända, helt enkelt. Konsultbranschen beskriver mycket gärna sig som just möjliggörare.

”Vår roll är att vara en möjliggörare. Uppdragsgivare och beslutsfattare får träffas på plats. Vi ser till att våra uppdragsgivare syns och får fram sina budskap.” Så sa en företrädare för en av de pr-byråer som arrangerar näringslivsseminarier under Almedalsveckan på Gotland (i tidningen Dina Pengar).

Men ordet möjliggörare är också vanligt inom alkoholistvården, där det används om familjemedlemmar som städar undan tomflaskor, ringer till arbetsgivaren och sjukanmäler – och därmed möjliggör för alkoholisten att fortsätta dricka. (Sådana familjemedlemmar kallas också med ett annat vanligt uttryck för medberoende.)

På 1970-talet såg vi en ”grön våg” när människor flyttade ut till landet, och en sådan flyttvåg har också varit tydlig det senaste decenniet med stigande lägenhetspriser i städerna och relativt låga huspriser ute på landet. Men det senaste året har det talats som en motvåg, en ”grå våg”.

Livet på landet var för svårt att få ihop för många familjer: samma pussel med barnlogistik, karriärer och självförverkligande på fritiden, men därtill även en massa betungande trädgårds- och husarbete. Och en timmes extra bilköande eller tågpendlande varje dag, tid man i stället kunde ägnat åt barnen. Ungefär så ser motivet ut när många familjer i dag flyttar tillbaka till lägenhet i stan.

Kretta har, åtminstone i talspråk, alltmer börjat användas i betydelsen ’gnälla, klaga’. (Till det finns substantivet krett, ’gnäll’.) Med samma betydelse används whina (whajna, vajna) av eng. whine, ’gnälla’. Men kretta är trevligare (om det nu kan vara trevligt att gnälla), eftersom det faktiskt är ett gammalt svenskt dialektord som fått liv igen!

I Svenska Akademiens ordbok och Rietz gamla ”Svenskt dialektlexikon: ordbok öfver svenska allmogespråket” kan man läsa att kretta (krätta, kreta m.fl. former) använts åtminstone sedan 1600-talet i betydelser som ’gnälla, klaga, bråka, käbbla, knysta, reta’. Det har också använts om bjäfsande, gläfsande djur, som hundar. Ordet är av ovisst ursprung, men tycks även ha funnits i tyskan och holländskan. Troligen är det ett ljudhärmande ord.

Skämskudde är ett lite skämtsamt uttryck för situationer när man skäms, rodnar eller tycker att något är så pinsamt att man (bildligt talat) skulle vilja ha en kudde att gömma ansiktet bakom. Det används särskilt ofta om tv-tittare som vill plocka upp en kudde ur tv-soffan och gömma sig för pinsamheterna i tv-rutan.

Ett typiskt belägg: ”Och den amerikanska varianten av Idol är dessutom flera resor värre än den svenska. I går fick jag nästan äta upp min skämskudde. Vad kommer det sig att vissa människor inte förstår att de borde stanna hemma och hålla tyst – för allas bästa?” (Moa Kärnstrand, Stockholm City 26/2 2008).

Uttrycket har använts ungefär från 2002 och framåt, men har ökat i användning det senaste året.

Anmärkning 21.5.2008: Sedan publiceringen av ovanstående har det inkommit ett par läsarreaktioner där läsarna kunnat meddela muntliga belägg på ordet från 1980- och 1990-talet. Det är således osäkert hur gammalt uttrycket faktiskt är.

Minnig (liksom minsk), ’ha gott minne’, hörs och syns allt oftare som motsatsord till glömsk. Faktum är dock att minnig funnits tidigare i svenskan. Den som söker på ordet i Svenska Akademiens ordbok hittar belägg från 1500–1700-talet. Men nu verkar ordet alltså vara på väg tillbaka. Det är ett ord som behövs i språket, så använd gärna det.