språkvård, språkrådet - Institutet för språk och folkminnen Hoppa direkt till textinnehållet Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Översikt Sökningssida FAQ Hjälp Kontakt
 
 
Ord i almanackan
Månadens ord
Teman och kampanjer

   

Ord i almanackan

Ord i almanackan ger språkliga förklaringar till högtider och andra händelser under året. Observera att helg- och kalenderdagar skrivs med liten bokstav, undantaget sådana som innehåller personnamn: höstdagjämning, ramadan, alla hjärtans dag etc. Ett antal av texterna nedan kan också ses som teckenspråksfilm, i vilka man också får en förklararing till varför tecknen för olika helg- och kalenderdagar ser ut som de gör.

6 januari

trettondagen

Denna dag, den 6 januari, har det gått 13 dagar efter julafton. (På engelska räknar man på ett annat sätt och kallar den Twelfth Day, alltså tolftedagen.) Dagen firas till minnet av de tre vise männens besök hos Jesusbarnet. Därför finns i den nya namnlängden i almanackan de namn som man förknippar med dessa vise män, i modern form Kasper, Melker och Baltasar. Det är den enda dagen i almanackan som bär tre namn.

Ofta står i almanackan den längre formen trettondedag, men liksom man kan säga trettondel i stället för trettondedel, kan man också säga trettondag. Aftonen före heter trettondagsafton. Det kan tyckas konstigt när det heter bl.a. julafton, påskafton och inte juldagsafton, påskdagsafton. Anledningen är att tretton inte kan fungera som namn på en helg, vilket jul och påsk kan. Fast av och till hör man varianten trettonafton.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

januari

oxveckorna

Oxveckorna kallade man i det gamla bondesamhället den arbetsperiod som vidtar efter en längre ledighet, t.ex. jul, och när det är långt till nästa ledighet. Det var typiskt tiden efter julledigheten. Det var en tid då man fick slita som en oxe.

11 januari

tykobrahedag

Tykobrahedagar (ibland kallat egyptiska dagar eller förkastade dagar) är 33 otursdagar under året. Dagarna förtecknades i Bondepraktikan. I januari var t.ex. dagarna 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 19 förkastade. Värst av alla dagar under året ansågs den 11 januari vara.

 Benämning tykobrahedag (Tycho Brahe-dag) är känd sedan början av 1800-talet. Den danske 1500-talsastronomen Tycho Brahe sägs ha fått i uppdrag av den astrologiskt intresserade kejsaren Rudolf II i Prag att fastställa vilka dagar på året som var mest otursamma. Brahe ansågs dessutom själv ha varit otursförföljd. Det är dock oklart huruvida tykobrahedag går tillbaka på något av detta eller mer allmänt syftar på Brahes verksamhet som astrolog och att vissa dagar brukar utpekas som olycksbådande i astrologin.

Föreställningarna kring tykobrahedagarna var förr många. Var man född på en tykobrahedag levde man inte länge, och gjorde man det var det i armod, flyttade man eller bytte arbete var man alltid bedrövad och reste man utomlands kom man sällan hem igen och fick mycket ont utstå.

Numera avses med tykobrahedag en dag då ”allting går snett” för någon.

Tykobrahedagar enligt Bondepraktikan:
januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12, 19
februari: 11, 17, 18
mars: 1, 4, 14, 15
april: 10, 17, 18
maj: 7, 15, 18
juni: 6
juli: 17, 21
augusti: 2, 10
september: 1, 18
oktober: 6
november: 16, 18
december: 6, 11, 18.

13 januari

tjugondag jul

13 januari har det gått 20 dagar efter julafton. Dagen firas som julhelgens sista dag. Att man säger ”tjugondag Knut dansas julen ut” beror förstås på att denna dags namn i almanackan är just Knut.

Ofta står i almanackan den längre formen tjugondedag, men liksom man kan säga tjugondel i stället för tjugondedel, kan man lika väl säga tjugondag.

27 januari

Förintelsens minnesdag

Denna dag är en minnesdag över offren för det nazistiska folkmordet av judar, men också av romer och andra grupper, under andra världskriget. Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz och andra läger. Minnesdagen har bara firats i några år, och instiftandet av dagen hänger ihop med ett nyvaknat intresse för denna period.

Ofta ser man skrivningen Förintelsen med versal, fast historiska händelser och perioder normalt skrivs med gemena bokstäver. Det kan vara befogat med versal här, eftersom det annars kan bli svårt att uppfatta vad det är som åsyftas. Den här benämningen skiljer sig från benämningar som innehåller något ord eller någon orddel som betecknar period eller historisk händelse (t.ex. rike, krig, tid, ålder, dag).

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

28 januari

Karldagen

Många svenska kungar heter Karl, men dagen har snarast fått sitt namn efter den mäktiga frankiska kejsaren Karl den store, eller Charlemagne som han kallas på franska. I Bondepraktikan, som var en sorts väderhandbok för bönder, sades det att som vädret var på Karldagen skulle det vara i sju veckor framåt.

2 februari

kyndelsmässodagen

Kyndelsmässodagen firas till minnet av när Maria bar fram Jesus i templet. Den latinska benämningen missa candelarum, ’ljusmässa’, har hos oss genom det äldre svenska ordet kyndel, ’bloss, ljus’, omvandlats till benämningen kyndelsmässa. Under kyndelsmässan brukar man ha en ljusprocession i kyrkan.

I svenska kyrkan firas dagen den söndag som infaller under tiden 2–8 februari. Om denna söndag är fastlagssöndagen flyttas firandet till närmast föregående söndag.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

3 februari

Distingsmarknad

I förkristen tid var diserna fruktbarhetsgudinnor och även en slags valkyrior runt Oden. Fester till deras ära kallades disablot. Samtidigt hölls ting, som kallades disating. Med kristendomen omvandlades det hela till en marknad, distingsmarknad, som hölls i samband med kyndelsmässan i början av februari.

På 1600-talet uppstod så namnet Disa, men det var först 1901 som Disa fick sin plats i namnlängden den 3 februari. Distingsmarknaden är visserligen officiellt avskaffad, men lever faktiskt kvar och avhålls i Uppsala varje år.

5 februari

Johan Ludvig Runebergs dag

Denna dag firas Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg. Mest känd är han för dikteposet Fänrik Ståls sägner, där han skildrar kriget 1808–1809. På Språkrådets Märkesåret 1809-webbplats kan du läsa mer om Fänrik Ståls sägner och även lyssna på några verser. På Runebergsdagen äts en särskild bakelse, som kallas Runebergstårta, som skalden själv var förtjust i (se bild nedan). Då delas också det litterära Runebergspriset ut. Läs mer på Finlands ambassads webb.

Runebergstårta

14 februari

alla hjärtans dag

Denna dag ska skrivas med små bokstäver: alla hjärtans dag. Gör man en sammansättning skrivs det så här: alla hjärtans dag-firande. Dagen kallas också Valentindagen (som skrivs med stor bokstav eftersom Valentin är ett namn).

Varför har då just Valentindagen blivit en kärlekens dag? Var helgonet Valentin en särskilt romantisk person? Nej, det har egentligen inget med helgonet Valentin att göra, utan hans namnsdag infaller helt enkelt på en tidpunkt då det börjar våras i Sydeuropa – med påföljande vårkänslor i människornas hjärtan.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.


21 februari

internationella modersmålsdagen

Den 21 februari är det internationella modersmålsdagen. Dagen instiftades av Unesco 1999 för att främja språklig mångfald; den firades första gången året efter, år 2000.

200 modersmål i Sverige
I Sverige finns ingen riktig språkstatistik men uppskattningsvis talas närmare 200 modersmål. Störst är svenskan med ungefär 8 miljoner talare, näst störst finskan med ca 300 000 talare. Många modersmål har bara ett par hundra talare i Sverige, som de afrikanska språken woolof eller mandinka. Finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch har en särskild ställning som nationella minoritetsspråk, sedan Sverige ratificerat den europeiska minoritetsspråkskonventionen 2000.

Att få möjlighet att utveckla sitt modersmål är ett grundläggande behov för varje människa. Den som berövas sitt modersmål får ett svårare liv. Forskningsresultaten är tydliga. Invandrarbarn som får mycket undervisning på sitt modersmål klarar sig bättre i skolan och blir oftast också bättre på svenska. Elever med skolgång på annat språk än sitt modersmål, t.ex. gymnasister med svenska som modersmål som läser sina ämnen på engelska, lär sig mindre än de annars skulle göra.

Ny svensk språkpolitik
Framtiden för modersmålen i Sverige är en politisk fråga. Minoritetsspråk och invandrarspråk måste få synas mer i samhället. Undervisningen i andra modersmål än svenskan måste byggas ut i skolorna.

Inte heller svenskan har en självklar framtid. I dag håller svenskan på att överges som verksamhetsspråk inom högre forskning och utbildning liksom inom viktiga delar av arbetslivet. Det finns en risk att svenskan blir ett språk bara för enklare sysslor och gamla traditioner, och inte det språk som alltid kan användas i Sverige.

Sverige har sedan 1 juli 2009 en särskild språklag. I den ingår bland annat att svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige och att svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk. Vidare står det i den att alla har rätt till ett språk. Det innebär rätten att utveckla och tillägna sig svenska, att utveckla och använda det egna modersmålet och minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk. Kan vi förverkliga dessa mål har svenskan och andra modersmål i Sverige förutsättningar för en god framtid. Stannar målen på papperet kommer kunskapsklyftor och sociala motsättningar att förstärkas av språkklyftor.

Ordet modersmål
Ordet modersmål har funnits i svenskan åtminstone sedan 1500-talet. Det är en direktöversättning av latinets lingua materna. Inom svenskt utbildningsväsen kan modersmål i dag användas för att beteckna alla modersmål utom svenskan, det som förut – med en missvisande term – kallades hemspråk. Språkrådet tycker av många skäl att det är olyckligt att använda modersmål i en betydelse som utesluter svenskan.

Mer information om internationella modersmålsdagen hittar du hos Unesco och hos Skolverket.

Ytterligare frågor om språken i Sverige, svenskan och svensk språkpolitik besvaras gärna av Språkrådet. Ring Eva Olovsson 08-442 42 12, Christian Mattsson 08-442 42 06 eller Raija Kangassalo 08-455 42 21.

29 februari

skottår och skottdag

Vart fjärde år måste man sätta in en extradag, en skottdag, för att kalenderåret ska stämma med solåret. Ett år som på så sätt får 366 dagar i stället för 365 kallas skottår. Skottdagen inföll tidigare efter 23 februari, vilket innebar att namnsdagarna då försköts med en dag, Mattias fick firas den 25 o.s.v. Från och med år 2000 har detta ändrats, och skottdagen placeras nu som den 29 februari, och namnsdagarna ligger fast.

Ordet skott betyder ’något som skjutits in’.

2 mars

fastlagssöndagen

Fastlagen kan i svenskan beteckna två saker: dels tiden mellan fastlagssöndagen och påsk, dels dagarna före fasteperioden. Dagarna före fasteperioden är fastlagssöndagen och efterföljande måndag och tisdag, i folkmun kallade blåmåndag och fettisdag. Därefter börjar fastan med askonsdagen.

Ordet fastlag har vi fått från lågtyska vastel-avent, ordagrant ’faste-afton’; lågtyska avent motsvarar tyska abend, som blivit afton i svenskan.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

4 mars

semla, fettisdag och askonsdag

Fettisdag kallade man förr den sista tisdagen före fastans början. Det gällde att äta så mycket och så fett som möjligt så att man skulle stå sig eller stå ut under fastan. Man åt bland annat fettisdagsbullar, det som vi i dag mest kallar semlor i Sverige. Bullen kan också kallas fastlagsbulle.

Semla har vi lånat in från tyskan, men egentligen kommer ordet från latinets simila ’fint vetemjöl’, ’fint vetebröd’. På finlandssvenska är en semla det vi i Sverige kallar småfranska (jfr tyskans semmel). Den skarpögda privatdetektiven Ture Sventon, en populär barnboksfigur, älskade som bekant detta bakverk. Han läspade och uttalade det temla.



Att man passade på att äta mycket före fastan skvallrar sådana namn som kött- eller fläsksöndag och kött- eller fläskmåndag för söndagen och måndagen före fastan. Ett annat namn på denna måndag var blåmåndag, för då klädde man kyrkorummet i blått – en sorgens färg. Eftersom man festade på måndagen, kanske så mycket att man inte kunde arbeta, kom blåmåndag att betyda ’fridag’, en betydelse som ordet fortfarande har i danska och norska. Senare kom blåmåndag också att användas för måndagen i själva påskveckan.

Askonsdagen inleder fyrtiodagarsfastan före påsk. Namnet har kommit ur den medeltida seden att strö aska över sitt huvud för att visa att man ödmjukt ångrade sina synder. I dag kan man nöja sig med ett märke av aska på pannan. Det finns också en folklig tradition att kalla onsdagen i själva påskveckan för askonsdag.

Med fastlagen slutligen menar vi antingen tiden mellan fastlagssöndagen och påsk eller bara dagen eller dagarna närmast före fasteperioden. Ordet har vi fått från tyskan, och i medeltida lågtyska betydde vastel-avent just ’fasteafton’, ’aftonen före fastan’.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm (fettisdag och semla).

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm (askonsdag).

8 mars

internationella kvinnodagen

Jämställd svenska på internationella kvinnodagen?

På internationella kvinnodagen den 8 mars kan det vara på sin plats att uppmärksamma jämställdheten i svenska språket. Svenskan liksom många andra språk rymmer en del som speglar att vi har levt och delvis fortfarande lever i ett samhälle där mannen utgör normen och normalvärdet. Det ger oss språkriktighetsproblem med pronomen och yrkesbeteckningar.

För trettio år sedan kunde man fortfarande använda han som könsneutralt pronomen: ”Om någon vill röka måste han gå ut på balkongen.” Det språkbruket verkar inte lika naturligt i dag. Det finns flera andra uttryckssätt att välja på:

– Man kan skriva han eller hon. Det går bra i kortare texter där precisionen är viktig, men blir otympligt i längre texter. Undvik skrivsättet han/hon!

– Man kan omformulera till plural: ”Om några vill röka får de gå ut på balkongen.” Det är oftast den enklaste lösningen men fungerar inte alltid.

– Man kan använda den: ”Om någon vill röka får den gå ut på balkongen”. Uttryckssättet blir vanligare både i tal och skrift och kan gott användas oftare.

Det nyskapade könsneutrala pronomenet hen var i hetluften under året som gick. Tiden får utvisa i vilken utsträckning det etablerar sig i det breda allmänspråket. Hen används dels som ett sätt att slippa omständliga omskrivningar som han eller hon, dels av och om personer som inte känner sig hemma i traditionell könsuppdelning eller traditionella könsroller. Det står var och en fritt att använda hen, men än så länge bör talaren eller skribenten vara medveten om att lyssnaren eller läsaren kan komma att fokusera på pronomenvalet i stället för på innehållet i det som framförs.

Ett annat problem är yrkesbenämningar som slutar på -man. En rådman och riksdagsman kan lika väl vara kvinna som man. Språkrådet tycker inte det är någon bra idé att införa dubbla, könsmärkta beteckningar som rådkvinna och riksdagskvinna. Då är det bättre med könsneutrala beteckningar, t.ex. tingsdomare och riksdagsledamot.

Flertalet yrkesbeteckningar är könsneutrala i dag: arkitekt, journalist, studierektor, ekonomiassistent, barnskötare, lärare, säljare etc. Välj alltså lärare snarare än lärarinna om kvinnliga lärare. På samma sätt är det helt onödigt att kalla kvinnliga idrottare för hopperskor, löperskor, simmerskor etc.

Realistiskt sett kommer vi dock att få dras med vissa icke könsneutrala yrkesbeteckningar åtskilliga år framöver, bl.a. sådana på -man. Det verkar svårt att ersätta ombudsman i fall som justitieombudsman med ombud. Ett fall av omvänd språklig könsdiskrimnering är att man i Sverige inte ersatt sjuksköterska med ett könsneutralt sjukskötare som man gjort i finlandssvenskan.

20 mars

noruz

I Iran och runtom firas vårdagjämningen som nyår. Helgen, som är en icke-religiös helg, kallas noruz, naw-rúz eller newroz, andra varianter finns också. Det betyder ’ny dag’. Det nya året börjar den 20, 21 eller 22 mars, beroende på solens position över horisonten. År 2010 erkände FN:s generalförsamling den 21 mars som ”The International Day of Nouruz”.

Firandet har tusenåriga rötter. En speciell sed är att ha en skål med en guldfisk. Läs mer om det persiska nyåret på Wikipedia.

21 mars

vårdagjämningen

Vårdagjämningen brukar infalla den 20 eller 21 mars. Det är den dag då dag och natt är lika långa, eller som det lika exakt som vackert heter i Nationalencyklopedin: "den tidpunkt då solen under sin årliga rörelse längs ekliptikan passerar himmelsekvatorn från söder mot norr". Därefter blir dagarna längre tills midsommar inträffar, då allt vänder. Vid höstdagjämningen (den 22 eller 23 september) passerar solen himmelsekvatorn från norr mot söder.

Dagjämning är sannolikt en sammandragning av dag- och nattjämning. Dagjämning heter equinox på latin (ordagrant 'jämnnatt' eller 'jämndygn'), och det har man lånat in i engelskan, där vårdagjämning blir vernal equinox (vernal går tillbaka på latinets vernalis 'vårlig'). Det är svårt att tro att engelsmän skulle kunna ha samma förhållande till detta knastertorra lärda uttryck som vi kan ha till vårdagjämning.

25 mars

våffeldagen och jungfru Marie bebådelsedag

Ordet våffeldagen för den 25 mars är en missuppfattning av namnet vårfrudagen, som Marie bebådelsedag tidigare kunde kallas. Dagen kom att uppfattas som en dag då man äter våfflor. Vår fru var en benämning på jungfru Maria, och bebådelse betyder 'kungörande, förebud'. Det är fråga om ängeln Gabriels budskap till Maria att hon skulle föda Kristusbarnet.


Det finns två bebådelsedagar i almanackan. Den ena är den 25 mars, d.v.s. Marie bebådelsedag eller våffeldagen, som är den ursprungliga bebådelsedagen. Det är i dag dock ingen kyrklig helgdag. Vid helgdagsreformen 1952 flyttades den kyrkliga helgdagen i stället till söndagen intill den ursprungliga dagen. Den dagen, den andra bebådelsedagen, kallas jungfru Marie bebådelsedag. Formen Marie är en lätt försvenskad form av den latinska genitivformen Mariæ.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

30 mars

midfastosöndagen

Den söndag som infaller mitt i fastetiden, d.v.s. den fjärde söndagen i fastan, kallas midfastosöndagen. Förledet mid- finns också i midskepps och midvinter. Det kommer av fornsvenskans midher ’mitt’ (formen mitt är neutrum av fornsv. midher).

1 april

april, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill

Den här frasen brukar man ju uttala i samband med att man lurar någon den 1 april. Denna sed, liksom liknande varianter av talesättet, är spritt över stora delar av västvärlden och tros ha anor ända från antikens Rom. I Sverige känner vi till bruket åtminstone sedan 1600-talet. Seden tros ibland ha sin grund i att årets gamla början i mars-april flyttades till januari; i saknad över den gamla ordningen gav man varandra skengåvor 1 april i stället för de gamla nyårspresenterna.

Din dumma sill är troligen ett svenskt ljudrim till april med motsvarighet i franskans poisson d'avril, ’aprilfisk (makrill)’, som också kommit att beteckna den som blir lurad, ’aprilnarr’ (jfr eng. april's fool). Bakgrunden till uttrycket aprilfisk (’makrill’, ’sill’) är oklart. Kanske kan det ha att göra med att makrillen blev så talrik i april att den lätt kunde luras i näten?


Det sista ledet jag kan lura dig vart jag vill har sin förklaring i att aprilskämtet i gamla tider ofta bestod i att man lurade någon att bege sig till en avlägsen plats.

”Maj, maj måne, jag kan lura dig till Skåne” (även mars, mars måne) och liknande fraser är travesteringar på april, april. Dessa har använts för att utsträcka perioden under vilken man kunde lura varandra.

Läs mer om aprilskämt på aprilskämt.se eller hos Nordiska museet.

14 april

Tiburtiusdagen

Känner du någon som heter Tiburtius? Det finns inte många med det namnet i Sverige, och bara ett tiotal som har det som tilltalsnamn enligt Statistiska centralbyrån. Att de få Tiburtius som finns får fortsätta fira namnsdag 14 april beror på de mycket gamla nordiska traditioner som finns knutna till dagen. 14 april inledde enligt äldre sed sommarhalvåret. Motsvarande dag på hösten var den 14 oktober, som i runkalendrarna utmärktes med ett avlövat träd. Men Tiburtius är mer traditionstyngd än så. Enligt folktron var det dagen då björnen kom ut ur idet. Därför visar man på flera djurparker runt om i landet vanligen upp årets nyfödda björnungar just denna dag.

17–21 april

den kristna påsken och den judiska pesach

Den kristna påsken firas till minne av Jesu död och uppståndelse. Den judiska påsken, pesach, firas till minne av uttåget ur Egypten. Båda högtiderna är rörliga och hänger ihop med måncykeln. Ibland sammanfaller de, men inte alltid.



Den judiska påsken, pesach

Den judiska påsken, pesach, inträffar den 14:e dagen i månaden Nisan, då det alltid är fullmåne. Nisan motsvarar ungefär april.

Pesach firas till minnet av uttåget ur Egypten och kallas också det osyrade brödets högtid, eftersom man inför uttåget inte hade tid att jäsa brödet. Under pesach håller man seder, en rituell måltid då man äter sådant som ska påminna om flykten, bland annat osyrat bröd, matza.

Det är av judisk tradition som namnet påsk kommer. Det hebreiska pesach betyder nämligen ’att gå förbi eller skona’. Det berättas i de heliga skrifterna (Andra Mosebok 12:33) att Gud som straff för att judarna hölls i fångenskap förgjorde alla förstfödda barn i Egypten, men skonade de hem vars dörrposter var bestrukna med blod från ett offerlamm, det vill säga de judiska hemmen.

Den kristna påsken

Den kristna påsken infaller den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Det innebär perioden 22 mars–25 april.

Påsken firas till minne av Jesu död på korset och hans uppståndelse. Vi har fått ordet påsk via grekiska paska och medeltidslatinets pascha från hebreiska pesach.  Det finns belagt redan i den äldre fornsvenskan som paskar.

Veckan innan påsk kallas stilla veckan. Den inleds med palmsöndagen, som firas till minne av hur folket strödde palmblad vid Jesu intåg i Jerusalem. Måndagen i stilla veckan har från början ingen egen benämning i den kyrkliga kalendern men kom med tiden att i folkmun ta över benämningen blåmåndag, som egentligen avser dagen före fettisdagen. Även tisdagen saknar egen benämning från början men har i folkmun fått en benämning från fastlagen, vita tisdagen. Även andra benämningar från fastlagen förkommer här som svarta tisdagen och stinnkaketisdagen.

Onsdagen i stilla veckan kallas ofta felaktigt för askonsdag. (Askonsdagen är i stället den onsdag som inleder fastan.) Onsdagen heter egentligen dymmelonsdag. Då börjar dymmeldagarna. Förr lät man då en träkläpp, en dymmel, ersätta den vanliga kläppen i kyrkklockan för att dämpa ljudet. Dymmel lever kvar i vissa dialekter i orden dymbel eller dymling, som båda betyder ’träplugg’.

Torsdagen heter skärtorsdag, där skär betyder ’ren’. Den firas till minnet av att Jesus tvättade lärjungarnas fötter, och det blev dagen då botgörare förr renades och återupptogs i kyrkan. Långfredag firas till minne av det långa lidande Jesus utsattes för vid korsfästelsen. Lördagen kallas påskafton, alltså dagen före påsk, och påskdagen är dagen för Jesu uppståndelse. Då kunde kyrkklockorna åter ljuda. Annandag påsk, alltså en andra påskdag, har vi i Norden hittat på som en bonusdag.

Veckan efter påskdagen kallas för påskveckan.

Puss i påsk

Att kyssas på påsken är en gammal tradition som fortfarande lever inom den grekisk-ortodoxa kyrkan. I Sverige har man talat om påskpussar och att ge någon en puss i påsk åtminstone sedan 1800-talet. I Svenska Akademiens ordbok finns ett belägg från tidningen Söndagsnisse 1871: ”Du har.. lofvat mig något. – Hvad då?.. Jo, en puss i Påsk.”

Nordisk familjebok från slutet av 1800-talet beskriver en rad påsktraditioner, inklusive påskpussarna. Kanske kan en gammal journalfilm från 1937, som finns tillgänglig att se på SVT:s webbsidor, få fart på påskpussandet igen?


Memma och pasha


En rätt som är typisk för Finland vid påsktid är memma, en efterätt gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Det blir som en tjock gröt eller pudding och äts med socker och gräddmjölk. Memma är lånat från finskans mämmi. Det är ett gammalt finskt ord, men vad det egentligen betyder vet man inte.

En annan efterrätt som äts i Finland under påsk är pasha. Det är en sorts pudding gjord på bland annat kvarg (kesella), ägg, vispgrädde och suckat.  Det heter pasha även på finska. Men rätten kommer ursprungligen från Ryssland och är ett minne av den tiden då Finland var en del av det ryska riket. Bakom det ryska ordet ligger grekiskans paska, som i sin tur går tillbaka på hebreiska pesach.



teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

30 april

valborg

Var kommer valborg och mässa i valborgsmässoafton från?

Ordet mässa användes i äldre tid också som benämning på en kyrklig fest till minnet av ett helgon. Valborgsmässa firades förr ofta i maj till minnet av ett populärt tyskt helgon, Sancta Walburgh, som hon kallades i svenska medeltidstexter. Numera firar vi henne hellre dagen innan, på valborgsmässoafton. Beteckningar för särskilda helg- och kalenderdagar skrivs med liten bokstav. Det gäller även beteckningar som innehåller ett egennamn, när de syftar på (en del av) en helg: valborg, valborgsmässoafton, lucia, mårtensafton.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

Glada vappen!

Bland finlandssvenskar förekommer f.ö. vid valborgsfirandet den vardagliga hälsningsfrasen glada vappen! Det kommer av finskans vappu, efter svenskans valborg (i Viborgtrakten även i formen valpurgis). Konstruktionen är som synes lite speciell – ingen skulle ju säga goda julen eller glada påsken. Hälsningsfrasen (liksom finskans vappu) används också på första maj, och vappen har blivit ett samlande namn för valborgsmässoafton och första maj.

Valborgssånger

På valborgsmässoafton sjunger man som bekant speciella vårsånger vid majbrasan. Traditionen har övertagits från 1800-talets studentsångare, och sångerna lever kvar från den tiden.

Vanligast är Vintern rasat ut bland våra fjällar, som egentligen heter Längtan till landet. Den komponerades av Otto Lindblad med text av Herman Sätherberg till Skandinaviska studentmötet i Köpenhamn 1839.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Texten kännetecknas av ett romantiskt bildspråk. Vintern rasat ut står för att vintern rasat färdigt, drivans blommor är helt enkelt snödrivorna. Himlen ler, det vill säga den är ljus, och solen kysser, den värmer. Dagens lågor är det starka solljuset en vårdag, och att källorne dansa innebär att de rinner och porlar.

Här finns också många ålderdomliga ordformer:
– Verben har pluralformer: drivans blommor smälta ner och , ängarna ligga och källorna dansa. I dag säger vi smälter ner och dör, ligger och dansar.

– Flera substantiv har pluralformer som inte finns i dag. Fjäll kunde på 1800-talet i flertal heta både fjällar och fjäll. Formen fjällar kommer av att ordet ibland hade n-genus och alltså böjdes som stol, stolar. I bestämd form plural växlade man på 1800-talet mellan -ne och -na. Huvudregeln var att ord som i obestämd form slutade på -ar fick -ne, pojkarne, medan de andra fick -na, flickorna. Sätherberg följer alltså huvudregeln vid ängarne men inte vid källorne – säkert för att det går bättre ihop med azurskiftande.

9 maj

Europadagen

Den 9 maj firas EU:s ”födelsedag”. Den 9 maj 1950 lade den franske utrikesministern Robert Schuman fram ett förslag om att skapa ett europeiskt samarbete om råvarorna kol och stål, som då var viktiga för rustningsindustrin. Syftet var att förhindra ett nytt krig, åtminstone mellan europeiska stater. Kol- och stålgemenskapen hette från början det som så småningom först blev EG (Europeiska gemenskaperna) och 1993 EU (Europeiska unionen), som nu omfattar 27 stater. Totalt finns i Europa 42 självständiga stater.


Hur länge Europa använts som benämning på vår världsdel är svårt att säga. Men i svenskan är de äldsta beläggen på europé och europeisk från 1600-talet. I den grekiska mytologin berättas om en prinsessa, Europe, som rövades bort av Zeus förvandlad till tjur. Senare kom Europa att stå för Grekland. Det är oklart om namnet ytterst kommer från grekiskan eller från något semitiskt språk. Såväl namnet som bildningar till namnet skall uttalas med diftong /eu/ eller med /ev/ och inte bara med /e/.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

25 maj

bönsöndagen

Bönsöndagen är en beteckning för femte söndagen efter påsk. Evangeliebokens texter handlar då om bönen. En välkänd text är den evangelietext där Jesus säger: "Be, så skall ni få. Sök så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas." (Matt. 7:7, Luk. 11:9.)

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

29 maj

Kristi himmelsfärdsdag

I Apostlagärningarna berättas att Jesus återuppstod på tredje dagen efter sin död och sedan visade sig under 40 dagar för sina lärjungar. Därefter ”lyftes han upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn”. Ibland skrivs denna dag Kristi himmelsfärdsdag eller bara himmelsfärdsdagen, och hela helgen kallas himmelsfärdshelgen.

Formen Kristi är den latinska genitivformen av Kristus. Den används av hävd i religiöst språk och i vissa sedan länge etablerade uttryck som t.ex. Kristi himmelsfärdsdag. I modernt språkbruk används den svenska genitivformen Kristus.

Eftersom himmelsfärdsdagen alltid inträffar på en torsdag, innebär det att många kan få långledigt om man tar semester på fredag eller jobbar in den, så att den blir en klämdag. Det uttrycket finns belagt sedan 1964.

Eftersom himmelsfärdshelgen ligger i maj har en mängd seder och bruk som passar under denna period förknippats med den. Man skulle exempelvis förr visa upp sina nya sommarkläder, ordna utflykter och så vidare.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

försommaren

mellan hägg och syren

Uttrycket mellan hägg och syren sägs första gången ha använts av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten ”Stängt mellan hägg och syren”. Det ska sannolikt uttolkas som perioden mellan det att häggen respektive syrenerna slagit ut. Den perioden kan av klimatskäl förstås skilja sig en del över landet, men det refererar normalt till en kort period under försommaren (den stackars skomakaren kunde förmodligen inte unna sig någon längre semester). Teorierna om uttryckets ursprung – och upphovsman – är många, men ingen av teorierna har kunnat beläggas. Många anser dock att uttrycket varit vanligt bland just skomakare.

25 maj

mors dag

Den sista söndagen i maj firas mors dag i Sverige. I Finland är det den andra söndagen i maj, och där säger man morsdagen, sannolikt därför att motsvarande finska ord är en sammansättning, äitienpäivä. Om vi i sverigesvenska vill göra en sammansättning till mors dag, skriver även vi ihop ordet: morsdagspresent, morsdagsmiddag.

Idén att fira mors dag kommer ursprungligen från USA. Dagen introducerades i Philadelphia 1907 av amerikanskan Ann Jarvis för att på årsdagen av hennes mors bortgång hedra dennas minne. Seden spreds sedan till Europa, först till Storbritannien och sedan till Skandinavien. I Sverige firade man mors dag första gången 1921.

Mor är en kortform av moder. Motsvarigheter finns i de flesta besläktade språk, t.ex. mater (latin), mère (franska), Mutter (tyska), mother (engelska).

Moder kan man använda i fall som ”modern såg ömt på sitt barn” samt i fraser som ”Moder Svea”, ”nöden är uppfinningarnas moder” och på senare tid efter arabiskt språkbruk ”alla bombers moder”, ”alla ävenstyrsspels moder”. Sin egen moder omtalar och tilltalar man som mor eller mamma. Mor uppfattar de flesta som lite högtidligare. Det finns inga böjningsformer till mor. Tidigare var mamma ett högreståndsord och då var mor det vardagliga ordet.

Även mamma finns i många språk. Det är en s.k. reduplikationsbildning. Det antas härma det smackande som uppstår när ett barn suger mjölk från moderns bröst. Därför är det också det latinska ordet för kvinnobröst eller spene, och Linné namngav däggdjuren som mammalia, försvenskat mammalier.

Morsa var från början en smekform till mor. När det senare togs in i Stockholmsslangen, fick det på vissa håll en sämre klang. I delar av landet och hos många individer används det dock fortfarande på samma stilnivå som mamma.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

6 juni

national-, nationaldag och nationalspråk

Den sjätte juni är Sveriges nationaldag och helgdag från och med 2006. National- är ett intressant förled. Det var populärare på 1900-talet än på 2000-talet. I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordlista från 2006 finns nästan 50 sammansättningar med national-. I 1950 års upplaga var de nästan 100. Borta är till exempel nationalanda, nationalangelägenhet, nationalbelöning, nationaldans, nationaldikt, nationalhat, nationalsynd, nationalhögfärd och nationalföretag.

National- har inte samma betydelse i alla sammansättningar. Ibland har det neutralt beskrivande betydelse som i nationalräkenskaper och nationalmuseum. Här betyder förledet inte mer än att ordet på något sätt har räckvidd för hela landet. Ibland finns också en känslomässig laddning; företeelsen är karaktäristisk och central för nationen: nationalkänsla, nationalsport, nationalhelgon. Och många ord glider mellan betydelserna. Hur är det med nationalfärg, nationaldräkt och nationalskald? Slår de an känslosträngar? Nationaldag hör till denna tredje kategori.

National- blir därför ett förled det står strid om. Kanske är det en av förklaringarna till att nationalspråk numera är ett ovanligt ord i svenskan. Det användes inte i den stora parlamentariska utredningen från 2002 om svenskan, Mål i mun (SOU 2002:27), eller i riksdagens språkpolitiska beslut i december 2006. I stället skrev man om svenskan som Sveriges huvudspråk. I Norge och Finland finns inte samma nationalspråksrädsla. Den finska grundlagen stadgar till och med att ”Finlands nationalspråk är finska och svenska”.

Nationalspråksbegreppet är komplicerat. Å ena sidan kan det ledas tillbaka till franska revolutionen och tysk romantik. I revolutionens Frankrike måste man skapa nya samlande symboler sedan kungamakten krossats. Det blev den franska nationen och det franska språket. Än i dag vägrar Frankrike att ratificera Europarådets konvention om rättigheter för minoritetsspråk, därför att ett sådant erkännande skulle innebära att vissa franska medborgare fick ett annat rättsligt förhållande till franskan än andra. Den tyska romantiken uppfann folksjälen, och menade att sällan kommer den till bättre uttryck än i ett folks gemensamma språk. När dessa två idéströmningar slår sig samman om ett nationalspråk kan förtrycket mot andra språk bli förkrossande.

Å andra sidan kan nationalspråksbegreppet också bära en demokratisk idé. Ett folk som tillsammans ska styra ett land måste ha tillgång till ett gemensamt språk, även om de kan ha olika modersmål. Frågan om nationalspråk blir en praktisk angelägenhet. I en internationell jämförelse framstår svensk språkvårdsideologi som ovanligt praktiskt inriktad. Men båda synsätten blandas mycket friskt 1800- och 1900-talets svenska språkhistoria.

Därför är det förståeligt om utredare och politiker vill undvika nationalspråk som ett alltför laddat ord. De föredrar enklare uttryck som huvudspråk, officiellt språk eller gemensamt språk. Men hur klokt är ordvalet? Nationalspråksbegreppets historia reser en massa frågor som behöver redas ut.

juni

Sjungom studentens lyckliga dag

Nu är det studenttider – med tillhörande studentsång!

Den som vill slippa sjunga den tradiga ”För vi har tagit studenten” kan i stället sjunga den studentsång som prins Gustaf, kallad Sångarprinsen, skrev melodin till 1852. Texten är av Herman Sätherberg.

Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!

Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.

Inga stormar än
i våra sinnen bo.

Hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!


Några språkliga kommentarer:

Sjungom är 1 person plural imperativ. Betydelsen är ’låt oss sjunga’. I andra raden står det låtom. Det lite oklart om det från början verkligen stod sjungom. Det finns belägg för att det snarast stod sjung om i tidiga texter. Det verkar lite konstigt med sjungom, för man säger ju antingen sjunga om något eller besjunga något. Men man får tänka på att det är poesi, och då kan man tillåta sig sådana grammatiska avvikelser. Hur som helst blir innebörden densamma, vare sig man sjunger sjungom eller sjung om.

Från början stod det i vårt sinne, men det har ändrats till i våra sinnen, vilket passar bättre in i rytmen.

Med lagrar menas lagerkransar, som i sin tur symboliserar ära och framgång, alltså den belöning som utmålas för studenten.

8 juni

pingst

I den kristna världen firas pingst till minnet av att lärjungarna blev tagna i besittning av den heliga anden och började tala i tungor, d.v.s. på olika språk. Det skedde under den judiska högtid som kallas pingst i Nya Testamentet. På hebreiska heter högtiden shavuot, ’veckor’, och det är de sju skördeveckorna efter påsk som avses. Den är förlagd till den femtionde dagen efter påsk. Ordet pingst kommer av det grekiska ordet pentekoste, ’den femtionde’.

Tiden kallas ofta hänryckningens tid efter en dikt av Esaias Tegnér. Det är lätt att känna sig hänryckt då naturen står i sin skiraste grönska och sommaren är på väg. Det är också en populär tid för bröllop. Uttrycket pingstbrud refererar dock snarast till en figur i skämtsamma upptåg som ungdomar anordnade förr, framför allt i Götaland.

En pingstvän är en anhängare av pingströrelsen, en frireligiös rörelse som vill återuppliva den pingst som berättas om i Nya Testamentet.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

sommaren

lov, ferie och semester

Alla dessa ord, som vi väl främst förknippar med sommaren, innebär ledighet. De två första från skolan och studier. Det sista från arbete. Lov kommer helt enkelt av lov i betydelsen ’tillåtelse’, alltså tillåtelse att vara ledig och borta från undervisning. Det har varit i bruk i denna betydelse sedan 1600-talet. Ferie har vi lånat från latinets feriæ. Det betyder egentligen ’högtidsdagar’. Det finns också noterat i betydelsen ’ledighet från undervisning’ på 1600-talet. Även semester har vi lånat från latinet. Grundbetydelsen är ’sexmånadersperiod’.

Semester är ett lömskt ord i umgänget med skandinaver liksom med engelsmän och tyskar. Det är nämligen bara på svenska som det betyder ledighet. I de andra språken betyder det något rakt motsatt (då man minsann inte är ledig), nämligen ett halvt läsår, alltså vad vi kallar en termin. Vi har dock använt semester ända sedan 1700-talet i betydelsen ’ledighet från arbete’, från början mer precist om officerares rätt att vara lediga under en viss period. År 1938 kom lagen om rätten till betald semester, som då var två veckor. Nu föreskrivs fem veckors årlig semester.

På danska och norska heter det ferie både om ledighet från undervisning och från arbete. Ordet lov finns där i betydelsen ’tillåtelse’, men det används inte om ledighet från undervisning. Och som sagt, semester i de nordiska grannspråken betyder ’termin’.

15 juni

heliga trefaldighetsdagen

Heliga trefaldighets dag är söndagen efter pingst. I bl.a. Norden inleder den trefaldighetstidens långa rad av söndagar. Trefaldighetstiden är den del av kyrkoåret som omfattar tiden från heliga trefaldighets dag t.o.m. lördagen före första söndagen i advent. I många kyrkor räknar man i stället med ”söndagar efter pingst”.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

20–21 juni

midsommar, majstång och jordgubbar

Midsommar

Midsommar betyder egentligen bara ’mitt i sommaren’, och ordet fanns redan i fornsvenskan (miþsumar). Mer exakt står dock midsommar för tiden när solen står som högst på himlen, sommarsolståndet. Det inträffar vanligen 22 juni. Midsommar kan också användas lite vidare om perioden kring sommarsolståndet. Men framför allt betecknar midsommar förstås den helg som infaller vid sommarsolståndet, midsommarhelgen och dess inledande höjdpunkt midsommarafton. Det har blivit den helg då vi firar att sommaren har kommit. I Sverige infaller midsommardagen på lördagen i perioden 20–26 juni, och midsommarafton infaller således alltid på en fredag.

Ursprungligen firades midsommar till minnet av Johannes döparen, som döpte Jesus. Den 24 juni är fortfarande Johannes döparens dag i almanackan. Ett annat namn för Johannes är Hans, och i Danmark och Norge kallas midsommarhelgen Sankt Hans. Där och i delar av Finland samlas man kring stora bål på midsommarafton, en gammal allmäneuropeisk tradition, känd sedan 500-talet.


Majstång

Den löv- och blomsterprydda stång som man reser runt om i Sverige och på Åland till midsommar kallas såväl majstång som midsommarstång.

Varifrån kommer benämningen majstång? kan man undra. Stången reses ju i mitten av juni. Jo, trots att man tidigare kunde resa denna typ av stänger även under våren, är inte majstång bildat till månadsnamnet maj. Att pryda något med grönt kallades tidigare att maja. I svenskan är maja nästan borta ur riksspråket, men i danskan lever det kvar (maje) i betydelsen ’pryda, pynta’. Man kan ändå säga att majstång och månadsnamnet maj hänger ihop, eftersom verbet maja eller snarare ett substantiv maj (’grönt’) sannolikt är bildat till månadens namn.


Jordgubbar

Lagom till midsommar börjar de första svenska jordgubbarna komma. Men varför heter det jordgubbe kan man undra.

Det första ledet, jord, är ett relativt vanligt prefix för växter som växer nära jorden eller marken (jfr jordärtskocka, jordnöt m.fl.). Det andra ledet, gubbe, anses vara ett gammalt svenskt dialektord med betydelsen 'liten klump'. Ett konstigt ord kan man tycka, som möjligen passar bättre på andra växter. Och regionalt har jordgubbe faktiskt också använts som benämning på potatis.



Jordgubbe har huvudsakligen använts de senaste hundra åren eller så i svenskan, men har förekommit åtminstone sedan 1600-talet. Det ursprungliga ordet för både jordgubbar och smultron är dock jordbär (jfr tyskans Erdbeer). I norskan och danskan är jordbær fortfarande det gemensamma ordet för smultron och jordgubbar. Det används dialektalt fortfarande en del i södra Sverige, men bara om smultron.

Att man i de flesta språk inte skiljer på våra begrepp jordgubbe och smultron beror helt enkelt på att jordgubben är ett slags smultron, en framodlad hybrid av olika smultronarter. Däremot skiljer man ibland på odlade och vilda varianter av detta bär: jordgubbar heter ju strawberries på engelska, medan smultron kallas wild strawberries.

Smultron i sin tur är ett gammalt svenskt ord. Ordstammen är besläktad med verbet smälta i betydelsen 'lättsmält, lös'. Ändelsen -on är sannolikt en gammal pluraländelse, samma ändelse som finns i ögon, öron, päron m.fl.

Våra kära gubbar är alltså odlade smultron, och smultron som är lite större, som klumpar helt enkelt.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

8 juli–8 augusti

ramadan

Ramadan infaller den nionde månaden i det islamiska månåret. Det anses vara den månad då Muhammed fick sin kallelse. Månaden firas av muslimer som fastemånad. Ordet ramadan kommer av arabiskans ramada ’vara varm’.

Fastan pågår från soluppgång till solnedgång. På dygnets övriga timmar går det däremot bra att äta och dricka. I Koranen står det: ”Ät och drick tills du kan skilja mellan en vit och en svart tråd i gryningen, fullfölj så fastan fram tills natten faller på” (sura 2:183/187). För en muslim ingår i fastan även undvikande av sexuellt umgänge, förtal, skvaller och aggressivitet.

Ramadan avslutas en månad senare med eid al-fitr – fastebrytandets tid – en stor glädjefest som varar i tre dagar.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

14 juli

Kristi förklaringsdag

Kristi förklaringsdag är en festdag i kyrkoåret. Förklaringsdagen ägnas det tillfälle då Jesus förvandlades inför lärjungarna som tecken på hans himmelska härlighet. Förklaring står här i en äldre betydelse, ’bli strålande av ljusglans’. Det berg där detta skall ha hänt brukar kallas Förklaringsberget.

18–24 juli

fruntimmersveckan

Fruntimmersveckan är den näst sista veckan i juli, 18–24 juli, då alla dagarna utom den första bär kvinnonamn: Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma, Kristina. Veckan anses enligt bondepraktikan vara särskilt regnig. Benämningen Fruntimmersveckan är dock inte så gammal; förmodligen har den uppstått under 1800-talet. På Emma-dagen, 23 juli, inleds rötmånaden (se text nedan).

23 juli–23 augusti

rötmånad

Rötmånaden är en period under juli och augusti då värme och fuktigt klimat i hög grad bidrar till att matvaror ruttnar. I almanackan anges perioden ungefärligen omfatta tiden 22/24 juli–22/24 augusti. Ordet kommer av fornsvenskans röta ’få att ruttna’.

Enligt folktron kunde man under denna tid vänta sig rötmånadshändelser, som vanskapta kalvar och andra missbildade varelser. Därför använder vi i dag rötmånad också för att ange att något är onaturligt eller osannolikt, som i uttrycket rötmånadshistoria. Eftersom solen står i närheten av Hundstjärnan (Sirius) vid periodens början kallas rötmånaden även hunddagarna.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

27 juli

sjusovardagen

Sjusovardagen var fram till år 1900 en helgondag i Sverige. Dagen har fått sin benämning efter en legend om sju kristna ynglingar från Anatolien (ungefär det asiatiska Turkiet) som sov i nära 200 år, gömda i en grotta. När de vaknade trodde de sig ha sovit bara en natt. Uttrycket sjusovare lever kvar om den som sover länge, och i den finländska almanackan finns också sjusovardagen kvar.

augusti

kräftskiva

Varifrån kommer ordet skiva i kräftskiva? Jo, vardagsordet skiva för ’fest, hippa, tillställning’ är med all sannolikhet utvecklat ur betydelsen ’bordsskiva’ och de associationer maten och dryckerna på ett festbord ger. Förr kunde skiva t.o.m. avse bara dryckerna, ’omgång dryckesvaror’, men normalt avsågs ’en rejäl fest’. I dag kan det nog syfta även på lite lugnare tillställningar. Betydelsen är belagd från början av 1900-talet.

Skiva kan användas ensamt, en hejdundrande skiva, men förekommer mest i sammansättningar, kräftskiva, studentskiva etc. 

15 augusti

surströmmingspremiär

Den tredje torsdagen i augusti är det av tradition premiär för att äta surströmming – denna anrättning som många antingen älskar eller hatar.

”Sur Strömming, som är något ankommen eller i första förrutnelse graden, hålles af många för en delicat mat.” Så står det i en text från 1762, och den berömda kokboksförfattaren Charles Emil Hagdahl skriver 1896: ”Surströmming spisas blott af de invigde […] Den anses af dem som en läckerhet af utsöktaste slag; men kalasmat blir den ändock aldrig, så vida icke värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro utan näsa.”

Visst luktar surströmming starkt, men den är varken ankommen, alltså skämd, eller rutten, utan den är jäst eller som man också kan säga syrad. Det är därför den kallas surströmming. Sur betyder här ’som innehåller syra’. Det kan ju annars också betyda ’våt’ och ’irriterad, grinig’.

Det äldsta belägget för surströmming är från 1732, men rätten är äldre än så. Vi har belägg på surfisk från 1572, och syrning av fisk och annan mat som konserveringsmetod är mycket gammal och vida spridd över stora delar av världen. Andra matvaror som konserverats på samma sätt är surkål, belagt 1630. Även surdeg, som finns belagt sedan fornsvenskan, görs genom syrning. Surströmming finns belagt också i överförd användning om sur person.

24 augusti

bartolomeinatt och barsmässa

Den 24 augusti är det Bartolomeus i almanackan. Namnet finns där till åminnelse av en av Jesu apostlar. Det är mycket ovanligt som namn i dag. Men det lever kvar för att det är en s.k. märkesdag i bondeåret, en dag då man skulle börja eller avsluta något under. Barsmässa (även bärsmässa, bartelsmässa, bertilsmässa, bertelsmässa, bärtelsmässa) angav början på hösten och höstsysslorna. (Som synes har Bartolomeus kommit att tolkas som upphov till Bertil. Det är fel, för det kommer av Berthold.)

Bartolomeinatten kallas natten till den 24 augusti till minne av blodbadet på franska protestanter (hugenotter) den 24 augusti 1572.

Det sägs f.ö. också att den 24 augusti är rätta dagen att plocka brännvinskryddan malört.

4–14 september

rosh hashana och jom kippur

Rosh hashana (’årets huvud’) är den högtid då judarna firar sitt nyår. Den firas första och andra dagen av den judiska månaden tishré, d.v.s. i september eller oktober. Nyårsdagen inleder de tio botdagarna, som avslutas med försoningsdagen, jom kippur (eller yom kippur, ett hebreiskt ord som betyder just ’försoningsdagen’).

Enligt judisk tradition är det vid nyårdet Gud bedömer vad människorna har gjort under det gångna året, och beslutar vad som ska hända dem under det kommande. Under de tio botdagarna finns tid för eftertanke och botgöring. Under rosh hashana äter man gärna sötsaker av olika slag, som bakelser, godis och söta frukter. Det ska symbolisera önskan om ett sött och gott nytt år. Jom kippur firar man genom att fasta, be böner, samlas till gudstjänster och be sina medmänniskor om förlåtelse. Man tänker tillbaka på det år som gått, vad man kan ha gjort för fel och misstag och lovar Gud att försöka bli en bättre människa.

13 september

fredag den trettonde

Under 2013 finns det två fredag den trettonde: 13 september och 13 december. Antalet kan variera mellan olika år, från en till tre. Fredag den trettonde anses som en olycksdag enligt gammal folktro. Det hänger samman med att det var en fredag som Jesus led på korset (senare kallad långfredagen) och att talet tretton länge setts som ett olyckstal.

Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag, en dag som var olämplig att påbörja ett arbete under. Paraskavedekatriafobi kallas en ihållande rädsla, en fobi, för datumet fredagen den trettonde.

23 september

höstdagjämning

Höstdagjämningen brukar infalla den 22 eller 23 september. Det är den dag under hösten då solen under sin årliga rörelse längs ekliptikan passerar himmelsekvatorn från norr mot söder. Det sägs ofta att dag och natt är lika långa denna dag, men gryning och skymning gör att den ljusa delen av dygnet är längre än den mörka. Efter höstdagjämningen blir dagarna allt kortare tills vintersolståndet inträffar 21 december, då allt vänder.

Dagjämning är sannolikt en sammandragning av dag- och nattjämning. Dagjämning heter equinox på latin (ordagrant ’jämnnatt’ eller ’jämndygn’), och det har man lånat in i engelskan, där dagjämning blir equinox (ofta med förlederna vernal ’vårlig’ resp. autumnal ’höstlig’). Det är svårt att tro att engelsmän skulle kunna ha samma förhållande till detta knastertorra, lärda uttryck som vi kan ha till höstdagjämning och vårdagjämning.

26 september

simchat Tora

Simchat Tora är en judisk högtid då årets läsning av Tora avslutas och man börjar om på nytt. Man håller stor fest och dansar i synagogan med Torarullarna.

29 september

mickelsmäss

Den första söndagen i oktober är det Mikaelidagen, eller Den helige Mikaels dag. Veckan före, den 29 september på Mikaels namnsdag, inträffar mickelsmäss (mickelsmässa, kärrmässa), en av det gamla bondeårets största märkesdagar. Helgen mickelsmäss satte förr punkt för odlingsåret. Skörden skulle vara under tak och djuren stallades in. Sedan blev det stor fest. Mikaelimarknader, där man handlade med de nyskördade produkterna, var vanliga. Många var dessutom lediga under denna tid, eftersom tjänstefolk under den vecka som följde hade rätten att vara lediga och säga upp kontrakt.

Mickelsmäss och mikaelimarknader är i dag på väg att återupplivas på många håll, inte minst i södra Sverige.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

4 oktober

kanelbullens dag

Sedan 1999 firar vi kanelbullens dag, en dag så etablerad att den börjat dyka upp i almanackorna. Dagen instiftades av Hembakningsrådet som ville fira sitt 40-årsjubileum och samtidigt hylla hembakartraditionen. Dagen sammanföll detta år med internationella barndagen, och tanken var att dagen samtidigt skulle bli en omtankens dag.

Den namngivande ingrediensen till det populära och goda bakverket är förstås kanel. Ordet kanel fanns redan i fornsvenskan, inlånat via tyskans Kaneel (i dag heter kanel Zimt) och franskans canelle, som är en diminutivform av canne. Det kommer i sin tur från latinets canna, ’rör’, som förstås är en beskrivning av kanelens utseende.

Ordet bulle, i betydelsen bröd av olika slag, har funnits i svenskan åtminstone sedan 1600-talet. Ordet är identiskt med fornsvenskans bulle, ’något uppsvällt eller runt’. Det är besläktat med ord som boll, bula och engelskans bun (bulle) och boulder (klippblock).

Numer används bullar i bruket mest om vetebröd av olika slag, det vill säga bröd som intas till kaffet. I sammansättningar med andra ord kan det däremot ha mer allmän betydelse, till exempel i rågbullar (små runda matbröd), köttbullar och fiskbullar.

Kanelbulle har funnits i svenskan sedan åtminstone 1950-talet. Det var då kanelbullen i olika former, som exempelvis kringla eller giffel, blev allmän i de svenska hemmen. Fram till slutet på 1800-talet hade ingredienserna till kanelbullen setts som lyxvaror. Efter krigen skedde en standardhöjning och fler kunde baka med ingredienser som socker, vetemjöl och kanel.


Foto: Bengt Olof Åradsson/Wikipedia.

På 1960-talet började fler och fler kvinnor yrkesarbeta, vilket medförde att de inte längre hade lika mycket tid för att baka. Då uppstod en ny variant av kanelbullen som innebar ett snabbare sätt att baka. Man kavlade ut degen, beströdde den med socker och kanel och rullade sedan ihop den. Sedan skars den i bitar och gräddades. Snäckan, den i dag vanligaste formen av kanelbullen, var född.

Bulle förekommer också i olika talesätt, som i nu blir det andra bullar av, vilket betyder att nu blir det en annan och strängare ordning.

Läs mer om Hembakningsrådet och kanelbullar på kanelbullensdag.se.

7 oktober

brittsommar och indiansommar

Brittsommar betecknar en period av soliga och varma dagar i början av hösten. Det syftar ursprungligen på dagarna kring brittmäss, heliga Birgittas dag 7 oktober, då det enligt folktron ofta varit fint och varmt väder.

Indiansommar är ett lån från engelskans Indian summer, som i USA och Kanada betecknar en period av milt och soligt väder på senhösten eller under tidig vinter. Uttrycket kan i engelskan också beteckna en lugn, trevlig eller framgångsrik tid i slutet av en period, t.ex. i slutet av en människas liv.

13 oktober

tacksägelsedagen

Tacksägelsedagen var från 1700-talet fram till 1983 en av fyra årliga böndagar i det svenska kyrkoåret. Numer är de fyra böndagarna avskaffade och tacksägelsedagen en egen helgdag bland kyrkoårets övriga helgdagar. Den firas andra söndagen i oktober. Under 1900-talet har man den dagen ofta smyckat kyrkan med skördealster som tack för årets gröda. En tradition är att på denna dag föra frukter och annat till kyrkan för utdelning till behövande i församlingen.

I USA och Kanada firas för övrigt det motsvarande thanksgiving day: i USA fjärde torsdagen i november, i Kanada andra måndagen i oktober. Firandet går tillbaka till början av 1600-talet, då pilgrimer höll en tacksägelsefest för att fira sin första skörd i det nya landet.

Tack
är ett samgermanskt ord (eng. thanks, ty. danke etc.), ursprungligen bildat av tanke och verbet tänka.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

15 oktober

id al-adha

Id al-adha, offerhögtiden, är en islamisk högtid som hålls till minne av profeten Abrahams vilja att offra sin förstfödde son Ismael. Festen varar i fyra dagar och avslutar muslimernas vallfärd till Mekka. Under högtiden ska man dela med sig av sitt överflöd till de fattiga; traditionellt firas högtiden genom att familjen offrar ett djur och deler köttet med grannar och fattiga. Id al-adha och id al-fitr är de främsta högtiderna i den islamska festkalendern.

1–3 november

allhelgona och halloween

Den 1 november är det allhelgonadagen. Den lördag som inträffar mellan 31 oktober och 6 november kallas alla helgons dag och helgen, d.v.s. fredag kväll plus lördagen och söndagen, kallas allhelgonahelgen; ofta säger man i talspråk bara allhelgona. Fredagen före denna lördag kallas allhelgonaafton.

Givetvis är alla helgons dag egentligen samma dag som allhelgonadagen. Men 1953 bestämdes att den dag som skulle vara allmän helgdag, och alltså medföra ledighet, skulle vara en lördag. Man ville emellertid inte inkräkta på kyrkans rätt att fira denna högtid på den traditionella dagen, den 1 november. Därför finns dessa två dagar i almanackan.

Under den katolska tiden finns det ytterligare en helgdag under den här perioden, alla själars dag (jfr eng. all saints’ eve), som firas 2 november som en minnesdag över de döda. Annars är just alla helgons dag ägnat åt detta minne, och eftersom det är vanligt att man besöker sina anhörigas gravar kallas dagen ofta gravsmyckningsdag.



På senare år har många tagit upp amerikanska seder vid allhelgonatiden. Det är framför allt inriktat på barn och liknar vår sed med påskkäringar. Barnen klär ut sig till spöken och annat och går runt och tigger godis. Denna helg firas ursprungligen på allhelgonaafton, såsom det amerikanska namnet halloween anger. Det står för all hallows eve, alltså ordgrant ’alla helgons afton’.

Men nu verkar handlare, som ju är intresserade av att sälja de attribut som hör till – pumpor, godis, utklädningskläder – inriktade på att skilja på dessa två helger och lanserar veckohelgen före allhelgonahelgen som tidpunkt för denna helg. Det innebär att det blir ett tredje tillfälle att fira samma helg. Om nu det bruket stabiliserar sig, föreslår vi att man kallar just detta firande spökhelg. Det amerikanska namnet, halloween, är lite krångligt och kan alltför lätt blandas ihop med allhelgonaafton.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

10 november

mårtensafton och mårten gås

Den 10 november är det mårtensafton. Då äter man av tradition gärna gås, s.k. mårtensgås. Således kallas denna helg ofta mårten gås eller mårtensgås.

Samma dag, den 10 november, har Martin namnsdag; Mårten är helt enkelt en svensk-dansk form av Martin. Den s.k. Martinshelgen var under medeltiden en av höstens största fester. Traditionen går tillbaka på de fester med stora gåsoffer som hölls för gudinnan Isis i det antika Egypten och som levde vidare som en stor skördefest långt fram i modern tid.



Kopplingen mellan gåsfesten till Sankt Martins av Tours helgondag gjordes i tidig medeltid i Frankrike, och seden spred sig därifrån till Tyskland och så småningom vidare till Sverige, där gåsaveln var omfattande ända upp i södra Norrland. Drottning Kristina lät servera mårtensgås vid hovet, och den nämns ofta under 1600- och 1700-talen från högreståndskretsar i Mälarlandskapen. Mårtensfirandets karaktär av till Skåne inskränkt lokalsed med gåsen som ”landskapsrätt” är bara ett par hundra år gammal. Att låta gåsen föregås av svartsoppa är en nyhet från 1800-talets mitt, introducerad i Stockholm.

Trots att Mårten är ett personnamn, finns det en tradition att skriva mårtensafton och mårtensgås med liten begynnelsebokstav. Eftersom kopplingen mellan firandet och personnamnet Martin/Mårten i dag är så svag, är det rimligt att skriva med liten bokstav. Det är dock inte heller fel att skriva med stor bokstav.

(Källa för historiska uppgifter: Nationalencyklopedin.)

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

24 november

domssöndagen

Domssöndagen är kyrkoårets sista söndag. Tidigare lyftes då de bibeltexter som handlar om yttersta domen fram. I dag betonas texternas beskrivning av Kristus som försonare snarare än som sträng domare. Den yttersta domen är den (tänkta) slutgiltiga uppdelningen av alla människor i onda och goda, varvid de förra kommer till helvetet och de senare till himmelen.

Ordet dom, avgörande av fråga (ofta med ogynnsamma konsekvenser), går tillbaka på fornsvenskans domber med samma betydelse. Ordet är ursprungligen ett gemensamt germanskt ord med betydelsen fastställande, bestämmelse. Samma ordled finns i ord som föredöme (egentligen ngt man kan döma efter), barndom m.fl.

Domssöndagen infaller söndagen mellan 20 och 26 november, vilket i år innebär 24 november.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

27 november–5 december

chanukka

Chanukka (även translittererat hanukka) är en åtta dagar lång ljusfest till minne av Judas Mackabeus återinvigning av Jerusalems tempel år 164 f.Kr., sedan det under maccabéerupproret befriats från de seleukidiska härskarna. Enligt traditionen fanns olja till templets lampor för en enda dag, men Herren såg till att oljan räckte i de åtta dagar som behövdes för att få fram ny tempelolja. Channukka varar därför i åtta dagar, och varje kväll tänds ljus till minne av detta under – ett ljus den första dagen, två den andra o.s.v. i en s.k. chanukkaljusstake. Chanukka kallas ibland också för ljusets fest eller invigningsfesten. Ordet chanukka är hebreiska och betyder just invigning.

Inom den ashkenasiska judendomen (den mellan- och östeuropeiska judendomen) äter man vid chanukka t.ex. maträtter av mjölk (som semuljepudding) och karp, en tradition som är allmänt förekommande i Östeuropa till julen.

30 november

Anders slaskar, julen braskar

Bondepraktikan var en handbok som gav råd och tips till bönder utifrån gamla traditioner. Boken ansågs bland annat kunna förutspå väderförhållanden. Enligt Bondepraktikan skulle julen bli kall om det var slask på Andersdagen den 30 november. Talesättet fungerar också tvärtom: ”Anders braskar, julen slaskar” innebär att om Andersdagen är kall, blir julen slaskig. Talesättet har funnits i svenskan sedan åtminstone slutet på 1800-talet.

Verbet slaska är dock äldre än så – det har använts i svenskan minst sedan 1600-talet. Att något slaskar innebär att det regnar eller snöar ihållande, vilket ju ofta uppfattas som obehagligt. Men det kan även betyda att det råder blidväder. Braska är ett fornsvenskt ord som betyder att det knastrar eller frasar på grund av hård köld eller frost. Det är ett så kallat onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord. I det här fallet är det ljudet av steg på kall snö eller frost som avses.

Men finns det då någon sanning i talesättet? Nej, undersökningar som gjorts visar att det inte finns något samband mellan vädret på Andersdagen och vädret vid jul (se till exempel SMHI:s kommentar om detta). Men eftersom talesättet ändå levt kvar har spådomen säkerligen slagit in då och då under årens lopp.

1 december

första advent

Ordet advent kommer av lat. adventus ’ankomst’. Det är Jesus ankomst, alltså hans födelse, som åsyftas. Advent har t-genus, det heter alltså ett advent och adventet. Men det är ovanligt att man böjer ordet eller på annat sätt anger genus. I stället säger man exempelvis ”Nu är det advent”, ”Första söndagen i advent”.



teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm

10 december

Nobeldagen

Nobeldagen den 10 december är Alfred Nobels dödsdag. Nobel föddes 1833 och dog 1896 i italienska San Remo. Denne svenske kemist, uppfinnare, industrialist och donator instiftade som bekant Nobelpriset, och de världsberömda Nobelprisen delas ut av den svenske kungen vid en högtidlighet i Stockholm just på Nobels dödsdag. Nobeldagen är tillika allmän flaggdag i Sverige.

En vanlig fundering hos många skribenter är huruvida ordet Nobelpris ska skrivas med stor eller liten begynnelsebokstav. Ja, det beror på hur det används.

När det handlar om det bestämda priset där kopplingen till personen Nobel är tydlig bör det skrivas med stor bokstav, t.ex. ”Hur många Nobelpris fick USA förra året?”. Med stor bokstav skrivs också Nobeldagen. I överförd betydelse är namnkaraktären mer försvagad, varför liten begynnelsebokstav är mer naturligt, t.ex. ”Hon borde få nobelpris i vänlighet”.

13 december

luciadagen

Lucia var en kristen jungfru från Syrakusa på Sicilien. Hon förföljdes och dödades år 304 men blev senare martyr och helgon. Redan under tidig medeltid blev 13 december en minnesdag för henne.

Luciasången


Nu är det dags att dra på sig den vita långskjortan, sätta små lampor eller en upp- och nedvänd pappersstrut på huvudet och sjunga stora nonsenssången. Hur mycket begriper ni? Luciasången kan behöva en förklaring rad för rad. Vi utgår från den vanligaste varianten, som är en kombination av Sigrid Elmblads text från 1924 och Arvid Roséns något yngre. (Melodin är från 1800-talets Neapel).

”Natten går tunga fjät”: Fjät är ett gammalt ord för steg eller spår, besläktat med fot. Åtminstone sedan 1800-talet hör det hemma endast i fackspråk eller höglitterär stil med undantag för vissa stelnade uttryck som ”ett tuppfjät”.

”runt gård och stuva”: Stuva betyder stuga och var förr en vanlig form, särskilt i sydvästra Sverige. I danskan har g mellan vokaler gått över till v i betydligt fler ord: have, mave, lave.

”Kring jord som sol´n förlät”: Förlåta betyder här överge, lämna. Också den betydelsen är reserverad för högre, särskilt religiös, stil sedan ett par hundra år. Men på 1600-talet sade man förtröstansfullt ”Gud förlåter inte de sina”.

”skuggorna ruva”: Ruva, i betydelsen vila över, är kanske inte så svårt. Man kan lägga märke till att ruga tidigare var en vanlig variantform. I motsats till stuga har alltså standardspråket här tagit upp v-formen.

”Drömmar med vingesus”: Vingesuset är tvetydigt. Den vanliga formen är vingsus – även om vingesus också förekommer – och ordet har ofta överförd betydelse, ungefär som vingslag: ”man hörde vingesuset av en ny tid”. Men det kan också vara närmast en ornitologisk fackterm, ”en flock brunänder drar förbi med stort vingesus”.

”under oss sia”: Under är inte en lägesbetecknande preposition utan det substantiv som har med underverk att göra. Hela satsens betydelse är alltså att drömmar med vingesus siar om under för oss. Sia under i stället för sia om under är en möjlig men ovanlig konstruktion som också hör till litterär eller religiös stil. Och den aktuella ordföljden kan bara förekomma i vers. I prosa skulle predikatet sia komma som andra satsdel, nu står det först som fjärde, efter subjekt (Drömmar med vingesus), direkt objekt (under) och indirekt objekt (oss).

foto: Claudia Gründer

”Tänd dina vita ljus, sankta Lucia”. Äntligen problemfritt. Men det är inte överraskande att svårbegripligheterna födde en helt ny och enklare text på sjuttiotalet då luciafirandet blev dagis kanske viktigaste dag på året. Inför surrande filmkameror och tårögda mormödrar sjöng de allvarliga små femåringarna: ”Ute är mörkt och kallt/ I alla husen/ lyser nu överallt/ de tända ljusen./ Se någon kommer där/ jag vet nog vem det är/ sankta Lucia, sankta Lucia.”

Texten är numera så väletablerad att den ingår i respektabla sångböcker. Den har ändå blivit hånad för sin torftighet. Och visst är det enkel vers. Den äldre varianten, med sin stolliga blandning av religiösa ålderdomligheter och fågelmetaforik (ruva, fjät och vingesus), uppvisar ändå ett spel med vokalkvaliteter av viss poetiskt värde: i de första raderna dominerar de bakre vokalerna u och o, i andra hälften ljusnar det med det främre i som dominerande vokalljud.

De två texterna står nog för olika syn på poesins uppgift. Dagisvarianten tar av vardagsspråkets ordförråd och har naturlig ordföljd; det är lyrik som vill vara enkel och tydlig. Man kan se den som en fyraårsvariant av den så kallade nyenkelhet som Göran Palm, Lars Bäckström (som skrev en dikt om en disktrasa), Sonja Åkesson och andra framträdde med i början av det optimistiska sextiotalet. Vingesusvarianten vill skapa gåtfullhet och poetisk känsla genom dunkla anspelningar på annan poesi och diffust bildspråk, ett slags kombination av romantik och postmodernism.

Kanske bäst att sjunga Staffan stalledräng.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

22 december

vintersolstånd, starbrak och midvinter

Vintersolståndet är den tidpunkt då solen antar sin minsta deklination, d.v.s. står som lägst på himlen på norra halvklotet. Då är dagen där som kortast under året. Det inträffar som regel dagarna runt den 21 december. Vid vintersolståndet lutar jordaxelns norra del maximalt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet alltså får sin kortaste dag och längsta natt. På motsvarande sätt står solen som högst på himlen vid sommarsolståndet, som vanligen inträffar 22 juni.

Att solstånd har med var solen står på himlen att göra är rätt självklart. Lite svårare är det kanske att begripa ett äldre ord för solstånd, nämligen starbrak.

Ledet star eller stad har betydelsen ’stående, stånd’; formen star återgår möjligen på en äldre genitivform stadhar. Ledet brak är besläktat med ord som bräck ’brott, bristning’ (jfr eng. break), brott och bryt(punkt). Jfr även det äldre ordet dagbräckning , ’gryning’. Det handlar alltså om ett brott eller en brytpunkt i tiden för en förändring.

Tiden kring vintersolståndet kallas midvinter, vilket helt enkelt betyder mitt i vintern. I många kulturer firas midvintern och vintersolståndet – när solen vänder och det går mot ljusare tider – med fester och ceremonier; vårt julfirande är ett exempel.

24 december

jul och julklapp

Månaden december kallades i äldre tid också för julmånad, ett ord som är självförklarande. Men varifrån kommer egentligen ordet jul?

Det kommer i alla fall inte av ordet hjul. Det som ligger bakom det hugskottet är väl det att orden – i dag – uttalas lika, och att festen låg vid en tidpunkt då ”världens ljus då vänder om sitt hjul”. Det kommer inte heller från franska joli vacker såsom påstås ibland. Tanken bakom detta är inte mindre fantasifull: de nordiska vikingarnas julfirande skulle gjort ett sådant intryck på befolkningen i Normandie att de tagit upp ordet jul och låtit det betyda vacker. Även rent språkliga skäl talar emot båda dessa vildvuxna förslag.

Det verkar snarast vara ett germanskt ord för en högtid som låg ungefär vid en tidpunkt då man senare kom att fira minnet av Jesu födelse. Men man vet inte vad ordet ursprungligen betydde. Det är belagt i det nu utdöda gotiska språket. I engelskan lever det kvar som ett ålderdomligt uttryck i formen yule eller yuletide, men normalt heter det där som bekant Christmas.

I de nordiska språken har ordet överlevt som det vanliga uttrycket för denna helg. Det har också exporterats till finska i två omgångar, först i formen juhla, som i dag betyder högtid, fest, sedan i formen joulu, som alltså betyder jul, och på finska heter månaden december joulukuu, alltså julmånad.



De gåvor man ger varandra till jul kallas julklappar på svenska. Det ordet hänger ihop med en äldre sedvänja att anonymt slänga in en skämtsamt menad gåva hos folk efter att först ha klappat på dörren.

I tyskan finns också ordet Julklapp, vilket faktiskt är inlånat från svenskan! På nutida tyska avses med ordet de gåvor man får då man i en grupp, t.ex. en skolklass, byter julklappar med varandra. Annars heter julklapp Weihnachtsgeschenk, d.v.s. julgåva.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

25 december

julotta

Ottan är tidpunkten på dagen mellan natt och gryning. Ordet används mest i uttryck som i ottan, när något händer riktigt tidigt på morgonen. En välkänd otta är julottan – juldagsmorgonens tidiga gudstjänst som även lockar många som annars aldrig går i kyrkan. Även om den allt mer tappar sin ställning i takt med en allt mer morgontrött befolkning.

Ordet otta har förekommit ända sedan den äldre fornsvenskan. Det är gemensamt germanskt och har sitt ursprung i en indoeuropeisk stam. Men otta är ingen ombildning av det tidiga klockslaget åtta. Nej, det kan spåras tillbaka till sanskrits aktú, natt eller mörker.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

28 december

värnlösa barns dag

Värnlösa barns dag, eller menlösa barns dag som det hette förr, är en festdag i julveckan till minne av de barn som Herodes lät mörda när han fick veta att Messias var född. Dagen har firats inom många kyrkor världen över ända sedan 300-talet, ofta med särskilda barnprocessioner. I Sverige avskaffades den som allmän helgdag 1772.

Att man ändrat benämning till värnlösa beror helt enkelt på att menlös ansågs ha fått en för negativ klang. I äldre svenska betydde menlös snarast oskyldig (egentligen utan förmåga att kunna göra något), utan skada eller fel, och menlösa barn var barn som inte hade några synder på sitt samvete. I dag betyder menlös som bekant huvudsakligen intetsägande, oförarglig.

teckensymbolSe denna text som teckenspråksfilm.

Uppdaterad 17 mars 2014

Ansvarig för sidan: Språkrådet