Språktips

Det är valfritt att ha punkter eller mellanslag: ”t.ex.” eller ”t ex”. Punkter signalerar dock tydligare att det är en (avbrytnings)förkortning. Många har också svårt med mellanslagen (”tom” för ”t o m”). Utan s.k. fasta mellanslag kan det dessutom bli radbrytningar mitt i förkortningarna.

”Var” uttrycker befintlighet, ”vart” riktning. Var? Svar: där. Vart? Svar: dit. ”Var är nyckeln?” och ”Vart åker du?” alltså. I regionalt talspråk används ofta bara ”vart”: ”Vart bor han?” I vårdat talspråk och skrift bör dock skillnaden upprätthållas.

Oändligt många liksom i varje mänskligt levande språk. Man kan alltid bilda nya ord. Inte ens om man ändå ville göra en ordräkning fram till dagens datum, skulle det var möjligt. För hur finner man alla ord som skrivits och talats? Allt som skrivs bevaras inte, i ännu mindre grad allt som talas. Ordböcker innehåller bara så många ord som ryms på det antal sidor man bestämt. Detta innebär att inget språk är rikare eller fattigare än något annat.

Alla lär vi oss ständigt nya ord. Vi bildar också nya ord, ibland utan att tänka på det. Enskilda språkbrukare kan uppvisa mer eller mindre varierat ordförråd i olika sammanhang. Men man kan inte dra för stora slutsatser av sådana siffror. Shakespeare uppvisar i sina samlade verk enligt en räkning cirka 29 000 olika ord. Strindberg uppvisar enligt en annan räkning runt 119 000 olika ord i sina romaner och dramer. Det betyder inte att Strindberg är fyra gånger så duktig språklig sett. Läs mer i Birgitta Lindgren: Hur många ord finns det i svenskan? (pdf) Språkvård 1989:3 och under rubriken Vem bestämmer över språket?.

Sammansättningar med egennamn skrivs med stor bokstav: Stockholmsområdet, Storstockholm, Östersjöfiske, Ölandsbron, Falutrakten, Medelhavsländerna. Undantaget är fall där förledet förlorat sin karaktär av egennamn och snarast betecknar en typ av något: ölandstok, falukorv, eriksgata, vichyvatten.

Både stor och liten bokstav måste accepteras.

Internet betraktas numera som ett nät liknande telenätet eller elnätet. Att ordet är så frekvent i allmänspråket gör också att det närmast uppfattas som ett vanligt substantiv. För många känns det därför naturligt att använda liten bokstav.

Internet var dock från början ett namn på ett visst datornät bland andra globala datornät, och fortfarande beter sig Internet i första hand som ett namn; det böjs t.ex. inte i bestämd form. Vore det ett vanligt substantiv borde det på svenska heta internät, internätet (jämför systerordet intranät). I danskan och norskan har för övrigt den utvecklingen redan skett: internettet. Det beror dock delvis på att nät i obestämd form heter net i danskan och nett i norskan. Ett försvenskat internät(et) förekommer redan en del i bruket, och om det blir mer etablerat är den formen den bästa. Än så länge är den formen dock förbehållen vardagliga, lediga sammanhang.

Man skriver i regel organisations- och företagsnamn som organisationerna och företagen själva gör: Dagens Nyheter, Svenska Akademien, Brottsförebyggande rådet. Är man osäker, om bruket varierar eller om man bildar nya namn, bör huvudregeln för flerledade namn följas: flerledade namn skrivs med stor bokstav endast på det första ledet.

När man återger namn på företag och andra organisationer behöver man som skribent inte följa logotypformer och liknande som bryter mot normala skrivregler. (För den som skriver på uppdrag av den aktuella organisationen kan villkoren förstås vara annorlunda.) Det innebär att man normaliserar namnet när det gäller sådant som stor och liten bokstav, skiljeteckan, genitivform och ordbildning. Här följer några exempel på sådan normalisering.

Man ändrar stor bokstav mitt inne i ord
GöteborgsOperan → Göteborgsoperan

Lite bokstav i början av namn ändras till stor
e-count AB → E-count AB

Initialförkortade namn som utläses som ord (inte bokstav för bokstav) skrivs med små bokstäver (utom första)
IKEA → Ikea

Särskrivningar skrivs ihop eller förses med bindestreck och foge-s enligt normala regler
Löfbergs Lila Hallen → Löfbergs Lila-hallen eller Löfbergs lila-hallen
Skurup Hallen → Skurupshallen

Man följer normal genitivböjning och sätter, enligt huvudregeln, ofta stor begynnelsebokstav endast på första ledet i flerordiga namn
Stockholm Vatten Festival → Stockholms vattenfestival

Svårtillgängliga och okonventionellt använda skiljetecken stryks i regel
e·on (E.ON) → Eon

Många tror att man ska skriva ortnamnet i en postadress med versaler, och att det dessutom bör vara två mellanslag mellan postnummer och ortnamn: 112 47 STOCKHOLM. Dessa konventioner går tillbaka på Postens gamla maskinläsningskrav för adresser, och de kraven är sedan länge inaktuella.

Visst kan man skriva ortnamn med versaler på ett brevkuvert, men det normala är att skriva det med gemener, och med endast ett mellanslag mellan postnummer och ortnamn. Det är det skrivsätt vi rekommenderar: 112 47 Stockholm.

Komma används när flera adjektiv relaterar till huvudordet oberoende av varandra och man därmed skulle kunna ersätta kommat med och: en lång, intressant bok (= en lång och intressant bok). När det första adjektivet står i bestämning till det andra adjektivet eller till det andra adjektivet och huvudordet tillsammans, sätts inte komma ut: den snabba tekniska utvecklingen (= den tekniska utvecklingen som är snabb).

Ofta är dock valet inte så tydligt, och då kan det vara lika motiverat att skriva med som utan komma: en söt liten flicka eller en söt, liten flicka. I de fall man är osäker, går det oftast bra att skriva utan komma.

Denna fråga handlar inte om hur man skriver ordet e-post – som i sin grundform alttid skrivs med liten bokstav (e är en förkortning för elektronisk). Frågan handlar snarare om huruvida "förklaringsord" som telefon, fax etc. på ett visitkort ska skrivas med stor eller liten bokstav. Man kan se dem som ett slags självständiga rubriker, och sådana skrivs ofta med stor bokstav. Men i princip är valet här helt fritt. Däremot bör man förstås vara konsekvent. Man kan alltså skriva på två sätt:

tel.: 11 22 33
fax: 22 33 44
e-post: x@yz.se

Tel.: 11 22 33
Fax: 22 33 44
E-post: x@y.se

Obs. också att uppgifter som är självförklarande inte måste förses med dylika rubriker. Det går alltså också bra att bara skriva:

11 22 33
22 33 44 (fax)
x@yz.se
www.yz.se

Komparation med mer och mest vinner terräng på bekostnad av komparation med ändelser. Samtidigt ger vi ändelsekomparation åt adjektiv som förr inte brukade få det: äktast, intellektuellare etc. Här går det sällan att säga vad som är rätt eller fel. Det finns mönster och konventioner, men inga klara regler.

Adjektivets struktur påverkar starkt hur benägna vi är att komparera på ena eller andra sättet. Vissa typer av adjektiv tar alltid eller oftast mer och mest. Det gäller t.ex. adjektiv som är allmänt oböjliga, d.v.s. adjektiv som inte heller kan få neutrumböjning på -t. Det gäller t.ex. adjektiv på -ande (spännande), -ende (främmande), -ad (godhjärtad), -a (äkta), -e (gängse) liksom t.ex. gammaldags. Komparation med mer och mest tar oftast också adjektiv på -isk (typisk). Ändelsekomparation föredrar vi exempelvis för de flesta enstaviga adjektiv (bred, lång, kort etc.) samt för adjektiv på -er (vacker) och -el (usel).

Men också sammanhanget avgör. Vi föredrar t.ex. i regel mer och mest när egenskaper jämförs: ”Pelle är inte så elak, mer tanklös”, ”Frågan är mer intressant än rolig.”

För väldigt många adjektiv fungerar båda varianterna av komparation, t.ex. de flesta flerstaviga adjektiv med betoning på den avslutande avledningsändelsen (formell, familjär etc.). De flesta av oss växlar och använder båda systemen till samma adjektiv i olika sammanhang. Säkert styrs vi då bl.a. av texten runtomkring och låter ibland rytmen avgöra. Några vattentäta regler för när det ena eller andra systemet ska tillgripas (när båda är möjliga) finns alltså inte.

Initialförkortningar får ibland t-genus, ibland n-genus: ett cv, ett id; en vd, en tv. Några förkortningar kan ha både n- och t-genus: en eller ett pm.

a) I en del fall styr förstås det fullständiga uttryckets genus: en generaldirektör – en gd. Curriculum vitae har neutrumgenus i latinet, alltså ett cv. Det gäller framför allt där det fullständiga uttrycket känns starkt närvarande, att man mentalt är medveten om det fullständiga uttryckets genus.

b) För främmande uttryck kan ibland ett motsvarande svenskt ords genus påverka. Det skulle vara konstigt att säga ett ISP (Internet service provider, 'Internetleverantör') eftersom man tänker på en leverantör. Möjligen är det den något felaktiga uttolkningen 'meritförteckning' som gjort att en cv också är vanligt i bruket. Om svenska ord tillåts styra genusvalet eller inte beror dock mycket på hur tydligt man uppfattar att det underförstådda svenska ordet är så att säga mentalt närvarande eller inte.

c) Initialförkortningar som lånats in från andra språk får annars ofta t-genus. Och vissa förkortningar får t-genus även om det fullständiga uttrycket har n-genus: en promemoria men i dag oftast ett pm, en identitet men ett id o.s.v. Ett argument för detta är att de enskilda bokstäverna har t-genus: ett p, ett m, alltså ett pm.

d) Slutligen kan vanliga efterled till förkortningarna påverka: en cd-skiva, en cd-spelare, alltså en cd; en pdf-fil, alltså en pdf. Är man osäker på genus (eller pluralböjning) av ett uttryck, är det för övrigt ofta bra att lägga till ett efterled som man känner till genus (och plural) för: en cv-bilaga, en rfid-tagg o.s.v.

Initialförkortningars genus styr av olika faktorer, och man får ofta ta ställning från fall till fall. Är man osäker om det är en eller ett, t.ex. för en ny förkortning i språkbruket, är ofta neutrum en rimlig gissning enligt argument c).

Namnen på alla politiska partier – även på dem som tillhör riksdagen – bör skrivas med versal begynnelsebokstav: Centern, Socialdemokraterna. Detta rekommenderas också i Myndigheternas skrivregler. Även i sammansättningar bör versal begynnelsebokstav användas, t.ex. Folkpartiledaren.

Också initialförkortningarna för partinamnen bör skrivas med versal: C, M, S, V, FP, MP etc. Det gäller även förkortningar som skrivs inom parentes efter personnamn: ”Per Persson (C) kräver åtgärder.”

Ideologiska personbeteckningar och liknande, där partibenämningen inte utgör ett namn, skrivs med liten bokstav: socialdemokraterna i hans släkt.

Obs. att denna rekommendation är en ändring från den gamla rekommendationen i Svenska skrivregler. En ny utgåva av skrivreglerna kommer hösten 2008.