Språkrådet om den nya språkpolitiken
Nu har Sverige äntligen fått en ordentlig språkpolitik. Efter år av utredande lade regeringen i slutet av september 2005 fram en språkpolitisk proposition, och i december 2005 röstades Kulturutskottets betänkande 2005/06:KrU4, som behandlar proppen, igenom i riksdagen. Den 20 maj röstade så riksdagen för att en svensk språklag ska träda i kraft från 1 juli 2009.
Det innebär att vi i dag officiellt har följande fyra mål för den nationella språkpolitiken: 1. Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige. 2. Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk. 3. Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig. 4. Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk."
Hur ska vi närma oss de fyra goda målen?
Regeringen föreslår flera satsningar: mer och bättre undervisning i svenska för dem som har annat modersmål; högre status för undervisning på andra modersmål än svenska; starkare ställning för undervisning i främmande språk; stöd till klassikerutgivning och till läskampanjer på arbetsplatser.
Regeringen vill också förstärka språkvården; i statsbudgeten har den fått höjda anslag. En viktig satsning därvid är förstås att de äldre språkvårdorganen Svenska språknämnden, Sverigefinska språknämnden, Klarspråksgruppen i Regeringskansliet och Språk- och folkminnesinstitutet bildat en samlad språkmyndighet, Instituet för språk och folkminnen.
Det innebär att vi får en förstärkt bevakning av områden som språkteknologi och myndighetssvenska. Dessutom ska myndigheten ha specialistkompetens i minoritetsspråken finska, tornedalsfinska och romani samt i teckenspråk – samisk språkvård förblir sametingets uppgift. Ja, i någon mening ska myndigheten överblicka alla Sveriges närmare 200 språk i sitt arbete med ”övergripande språkpolitiska frågor”.
Grundtanken är god. Kunskapen om skriftspråk och standardspråk bör inte finnas på ett håll, om namnskick och folkets talade språk på ett annat, om minoritetsspråk och invandrarspråk lite varstans.
Regeringens språkproposition kunde dock varit offensivare. Resursförstärkningarna är begränsade, och åtskilliga förslag präglas av försiktighet. Det gäller t.ex. svenskan som EU-språk, svenskans ställning i forskning och högre utbildning och motviljan mot en lag om svenskan som Sveriges huvudspråk.
Men de överordnade målen ger en färdriktning för svensk språkpolitik. Nu vet vi vart vi ska styra, även om resan går lite långsamt.
Uppdaterad 26 maj 2009
Ansvarig för sidan: Språkrådet
