språkvård, språkrådet - Institutet för språk och folkminnen Hoppa direkt till textinnehållet Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Översikt Sökningssida FAQ Hjälp Kontakt
 
     

Milstolpar i svensk språkpolitik

Nedan följer en sammanställning av några av de initiativ och direktiv som präglat svensk språkpolitik. Vi börjar med några historiska nedslag. Den språkpolitiska aktiviteten ökar från 1960-talet och framåt, då initiativen huvudsakligen handlar om att reformera svenskt myndighetsspråk. I slutet ges en summering av de senaste åren, då språkpolitiken plötsligt breddas och får ett genombrott.

Språkpolitik i historien

  • 1526 utkommer Nya testamentet på svenska, och 1540–1541 ges Gustav Vasas bibel ut. De hade stor betydelse för regleringen och stabiliseringen av svensk ortografi.
  • Omkring 1680 utkommer Samuel Columbus ”En swensk ordeskötsel” postumt. I den propagerar han för användning av det svenska modersmålet, bland annat genom att i skrift ta upp ord som dittills bara hört till det talade språket.
  • Under andra hälften av 1600-talet och början av 1700-talet ger Karl XI och Karl XII ut direktiv riktade till präster, diplomater med flera om att främja bruket av svenska gentemot främmande ord och språk. I den kansliordning som Karl XII undertecknar 1713 står: ”Kongl. Maij:tt will och at dess Cantzelij uti alla de Bref och Skrifter, som därifrån utgå, beflijtar sig om en ren och tÿdelig Swenska, samt så mÿcket som möijeligt är undflÿr fremmande ord.” Detta upprepas sedan i kansliordningarna fram till 1809.
  • 1736 utkommer ”Sweriges Rikes Lag” i en modern språkdräkt.
  • 1747 utkommer Abraham Sahlstedts ”Swensk Grammatika ... Af Kongl. Wetenskaps Akademien Gillad”.
  • Runt 1750 ger flera språkvetare ut skrivhandledningar med budskapet att ”hwad örat hörer, bör ock ögat se” (Johan Ihre), det vill säga en moderniserad, mer talnära stavning.
  • 1786 instiftas Svenska Akademien i syfte att främja svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”.
  • 1801 ger Carl Gustaf Leopold ut ”Afhandling om svenska stafsättet”, vilken gav svensk stavning en fast norm.
  • 1836 utkommer Svenska Akademiens första grammatik.
  • 1842 beslutar riksdagen om införandet av den allmänna folkskolan, vilket får stor betydelse för det allmänna läs- och skrivkunnandet i landet.
  • 1874 utkommer den första utgåvan av Svenska Akademiens ordlista, som i stort sett följer Leopolds stavningslära.
  • 1893 utkommer första bandet av Svenska Akademiens ordbok. Sista bandet beräknas utkomma 2017.
  • 1906 skickar Fridtjuv Berg, en av Rättstavningssällskapets medlemmar och tillika ecklesiastikminister, ut ett kungligt cirkulär som föreskriver att den sjunde upplagan av Akademiens ordlista (1900), med vissa undantag, skulle ligga till grund för undervisningen i svensk rättstavning. Undantagen gällde bland annat att f, fv och hv för v-ljud skulle ändras till v (med bibehållande av grundformens v i böjningsformer framför t och s utom i ordet haft). Dessa undantag innebar en ny rättstavning för svenskan.
  • 1907 anbefaller ett kungligt cirkulär ”samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket att affatta sina skrifter i klara, korta meningar och således undvika invecklade satsbyggnader och onödiga upprepningar samt i öfrigt söka tillägna sig ett klart och enkelt skrifsätt”. (Notera gammalstavningen!) Liknande formuleringar har sedan fortlevt i förvaltningslagen.
  • 1941 bildas TNC (Tekniska nomenklaturcentralen) för språkvårdande insatser på terminologiområdet.
  • 1944 bildas Nämnden för svensk språkvård (föregångaren till Språkrådet) med uppgift att ”följa det svenska språkets utveckling i tal och skrift samt utöva en språkvårdande verksamhet” och ”vidmakthålla och stärka den nordiska språkgemenskapen”.

Initiativ under de senaste decennierna

  • 1967 utges de första riktlinjerna för språket i lagar och andra författningar av Statsrådsberedningen.
  • 1977 publicerar Svenska språknämnden och Statens personalutbildningsnämnd ett studiematerial om den offentliga svenskan – ”Att skriva bättre offentlig svenska”.
  • 1978 startar Stockholms universitet en utbildning på två och ett halvt år för blivande språkkonsulter i svenska, Språkkonsultlinjen. Syftet är inte minst att utbilda konsulter som ska modernisera svenskt lag- och myndighetsspråk.
  • Den 14 maj 1981 erkänner Riksdagen att teckenspråk är ”de dövas språk”. Detta leder till att läroplanen för specialskolor 1983 föreskriver att undervisning ska bedrivas på teckenspråk och svenska. Dövundervisningen hade i ett sekel fram till dess skett på svenska med hjälp av tal- och hörselträning. Varje år den 14 maj firas Teckenspråkets dag i Sverige som en manifestation av riksdagens erkännande.
  • 1983 tillsätter Regeringen Språkvårdsutredningen, med uppgift att se över den språkvårdande verksamheten i Regeringskansliet och andra myndigheter. Rapporten ”Klarspråk – en grund för god offentlig service” (Ds C 1985:3) ges ut 1988.
  • 1984 publicerar Svea hovrätt skriften ”Språket i domar och beslut”, för att inspirera domstolsjurister till en modern språkbehandling och en ökad medvetenhet i språkfrågor.
  • 1989 startar Statens institut för personalutveckling (SIPU) Språkvårdsprojektet i syfte att ta reda på hur man praktiskt kan gå till väga för att förändra texter och skrivvanor inom en myndighet. Rapporten ”Visst går det att förändra myndighetsspråket!” (Ds 1993:61) ges ut 1993.
  • 1991 ger Statsrådsberedningen ut den första upplagan av ”Myndigheternas skrivregler”.
  • 1993 tillsätter regeringen Klarspråksgruppen, med uppgift att främja språkvårdsaktiviteter hos myndigheterna.
  • 1997 utkommer ”Steg mot en minoritetspolitik” (SOU 1997:192).
  • 1998 utkommer ”Svenskan i EU” (SOU 1998:114) med en rad förslag på hur kvaliteten på de svenska EU-texterna kan förbättras.
  • 1999 ratificerar Sverige Europarådets minoritetsspråkskonvention för finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch.

Bakgrund till de senaste årens språkpolitiska initiativ

  • 1997 ger regeringen Svenska språknämnden i uppdrag att utarbeta ett förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket. Språknämnden redovisar våren 1998 sitt uppdrag i skriften ”Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket” (pdf). Nämnden föreslår att det övergripande målet i arbetet med att främja svenskan bör vara att den ska bevaras som ett samhällsbärande och komplett språk i Sverige. Förslaget till handlingsprogram omfattar ett flertal enskilda åtgärder om bland annat språkvård, skola, högre utbildning och forskning, arbets- och näringsliv, medier och EU. Nämnden föreslår också att svenskans ställning i Sverige ska lagfästas.
  • 1999 konstaterar regeringen i sin budgetproposition (proposition 1998/99:1) att arbetet med att främja svenska språket bör gå vidare med utgångspunkt i Språknämndens förslag till handlingsprogram. Som en första åtgärd tillförs språkvården nya resurser från och med år 1999.
  • Under hösten 1999 beslutar riksdagen att en parlamentarisk språkpolitisk utredning ska tillsättas. Kulturutskottet redogör i sitt betänkande utförligt för behovet av en sådan utredning (betänkande 1999/2000:KrU2, riksdagsskrivelse 1999/2000:7). Den 5 oktober 2000 beslutar regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att lägga fram ett handlingsprogram för det svenska språket.
  • 2002 publiceras utredningen ”Mål i mun” (SOU 2002:27). Trots positiva reaktioner från många håll, hamnar utredningens förslag i malpåse fram till 2005.
  • 2005 lägger regeringen en språkpolitisk proposition, ”Bästa språket” (proposition 2005/06:2, pdf), som antas av riksdagen den 7 december 2005. Därmed har Sverige en fastslagen svensk språkpolitik med fyra delmål:
    • svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige
    • svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk
    • den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig
    • alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.
  • 1 juli 2006 slås Svenska språknämnden, Sverigefinska språknämnden, Klarspråksgruppen i Regeringskansliet och Språk- och folkminnesinstitutet ihop till språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen. Detta i enlighet med förslagen i ”Bästa språket”. I myndighetens instruktion står att den är ”central myndighet på språkets område”.
  • 2008 läggs ett förslag om en ny språklag i språklagspropositionen ”Språk för alla – förslag till språklag” (2008/09:153).
  • Den 1 juli 2009 träder den nya språklagen (2009:600) i kraft. Den bekräftar de tidigare fastställda språkpolitiska målen.
  • Den 1 januari 2010 träder en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) i kraft, i vilken de språkliga rättigheterna för de nationella minoriteterna beskrivs.

 Uppdaterad den 13 januari 2012.

Uppdaterad 13 januari 2012

Ansvarig för sidan: Språkrådet