Echaufferad

När var du echaufferad senast? Kanske när du stod och trängdes på en fullsatt buss på väg hem från midsommarfirandet i skärgården? När matbutikens jordgubbar tog slut medan du fortfarande plockade på dig av sparrisen? Eller när de romantiska scenerna i din lättsamma sommarpocket blev lite väl målande?

Kanske blir du sällan echaufferad, utan bara lite upprörd eller varm om kinderna. Det vore i sådana fall synd! Visserligen är ordet ovanligt i vardagsspråket, men i journalistisk prosa förekommer det med jämna mellanrum, och i den lite mer högstämda skönlitteraturen trivs det som fisken i vattnet.

Echaufferad, ’upphettad, upphetsad’, är ett lite bortglömt men fortfarande gångbart franskt lånord som etablerades i svenskan under 1700-talets första hälft. Ursprunget är franskans chauffer, ’värma’. I dag används det ofta av skribenter som vill anslå en humoristisk, ålderdomlig ton – men också för att målande beskriva exempelvis jäktade politiker: ”En lätt echaufferad Mikael Damberg låter meddela att Socialdemokraternas verkställande utskott har fortsatt förtroende för Juholt”, skrev till exempel Ölandsbladet 15 oktober förra året.

Så ta ut svängarna lite i sommar och unna dig att bli klädsamt echaufferad på semestern – i stället för bara vardagligt upprörd eller upphetsad.