Maskrosbarn och orkidébarn

Ordet maskrosbarn lanserades i Dagens Nyheter 1985 i en serie om robusta och psykiskt starka barn som trots svåra uppväxtförhållanden klarar sig bra i livet. Beteckningen togs över från motsvarande norska løvetannbarn och danska mælkebøttebarn.

Två decennier senare, 2005, dök orkidébarn upp som beteckning på ömtåliga och känsliga barn som behöver extra mycket skydd och omsorg.

Bakom dessa benämningar ligger förstås våra allmänna uppfattningar om dessa växter.

Maskrosen är ett ogräs som man inte så lätt tar kål på och som trivs oavsett jordmån. Att maskros valts som metafor och inte något annat ogräs, som brännässla, beror förstås på att maskrosen ändå har vackra gula blommor – man vill ju ha en positiv benämning på dessa barn.

Orkidén är en helt annan växt som vi förknippar med förfining och ömtålighet. De sorter vi köper hem är dessutom ofta svårodlade och vårdnadskrävande, även om det i dag också finns mer lättodlade sorter.

Foto: John Fielding.