Hur använder man hen?

[Obs: Nedanstående rekommendationer kommer att revideras i Frågelådan, sannolikt under februari 2013.]

Hen är ett nyskapat könsneutralt pronomen för en person. Det används i första hand av personer som inte känner sig hemma i en könsuppdelning på man och kvinna, och som därför tycker att hon eller han inte passar: ”Jag säger hen om mitt barn. Jag vill inte pressa in barnet i gamla könsrollsmönster.”

Det står självklart var och en fritt att benämna sig eller andra hen för att ge uttryck för könsidentitet eller för en ideologisk hållning. Den här användningen av hen har en viss spridning, inte minst i hbtq-samhället. Om hen i framtiden kommer att bli accepterat även i det breda allmänspråket återstår att se.

Dessutom vill några också använda hen som ett sätt att slippa omständliga formuleringar som han eller hon när man talar allmänt om personer, som i ”När kunden har fått hem varan ska hen källsortera emballaget”.

Vi rekommenderar att man i det fallet hellre använder den (”När kunden har fått hem varan ska den källsortera emballaget”), om man inte vill formulera om det. Läs mer i Frågelådan om han eller hon och den.

Om man ändå vill använda hen finns det ingen anledning att ha någon särskild objektsform. Det heter alltså: ”Jag såg hen.” Genitivformen blir hens: ”Det är hens ensak.”

Ibland föreslås henom som objektsform. Detta avråder vi ifrån, av två skäl. Det första är att det ser ut som en variant av honom, och därigenom undergrävs den könsneutrala intentionen. Det andra är att de objektsformer som finns av andra pronomen (mig, dig, honom, henne, oss, er, dem) är rester från ett kasussystem som inte längre lever i språket.