Varför skånska inte är ett språk

Vad som är språk och vad som är dialekt är lika lite som mycket annat en gång för alla givet. Ordet språk har många betydelser och man skulle t.ex. kunna hävda att varje människa har sitt eget språk. Vad det handlar om här är dock språk i betydelsen ’konventionellt teckensystem som används som gemensamt uttrycksmedel inom ett område, för en nation, ett folk, en stam e. dyl’ (jfr SAOB). Och i det sammanhanget kan skånska inte ses som ett språk. Anledningarna är följande:

Historiskt sett bygger de skånska dialekterna på den nordiska som talades runt om i Skandinavien under förhistorisk tid. Ur detta fornspråk utvecklades många dialekter, varav några senare utvecklades till egna språk. I Östnorden var det framför allt de själländska dialekterna som kom att bli till danska och dialekterna i Mälardalen som blev till svenska. Skälen till detta har med politik och makt att göra. Uppkomsten och konsolideringen av staterna Danmark och Sverige ledde till att ingen egen språkgemenskap kom att bildas utifrån landskapet Skåne. Trots att Skåne ligger i en del av världen som kännetecknas av skrivspråkskultur från medeltiden och framåt och begynnande tendenser till riksspråklig skriftnormering från renässansen, och trots att orter, institutioner och personer i Skåne i hög grad har varit involverade i denna utveckling har den inte skett utifrån ett överordnat skånskt perspektiv, utan utifrån ett danskt och ett svenskt. Något normerat skånskt skriftspråk har alltså aldrig utvecklats utan istället har skåningar uttryckt sig på skriven danska, och, efter mitten av1600-talet, på svenska.

Att trots ovanstående hävda att skånska skulle vara ett aldrig erkänt, enbart talat, minoritetsspråk utan någon medveten språkgemenskap håller inte heller. Man hade då velat se ett större språkstrukturellt avstånd till danska, svenska och omgivande dialekter. Det går alltså inte att utifrån rent språkliga kriterier se skånska som ett icke erkänt minoritetsspråk med mindre än att man samtidigt utser ett mycket stort antal andra grupper av dialekter runt om i Sverige och Norden till egna språk.

Sammanfattningsvis beror alltså frånvaron av ett skånskt språk först och främst på att skånska historiskt aldrig har utvecklats till ett självständigt språk utifrån rådande politiska och maktmässiga förhållanden, men också på att det språkliga avståndet till omgivande språk och dialekter är litet.